Hem > Okategoriserade > Östersjön, ett fredens hav

Östersjön, ett fredens hav

Under det kalla kriget och då Sovjetunionen utgjorde det inte uttalade hotet mot Sverige, var landets, och WP, omfattande amfibiska förmåga en viktig beståndsdel av vår hotbild.
Även om denna förmåga primärt förmodligen var avsedd för de danska öarna eller för att omfatta centralfronten, var den något vi inte kunde bortse ifrån och som motiverade vår kustartilleri, attackflygets storlek och vårt då förhållandevis starka ubåtsvapen.
Efter SSSR fall och WP upplösning förföll denna förmåga så tillvida att de stora havsgående landstigningsfartygen dels tillhörde Polen och fd DDR, dels vad gäller de ryska, inte underhölls eller förnyades för att till slut, oandvändbara, ligga och rosta vid kaj.
Trots bristen på större landsigningsfartyg har förmågan till taktiska amfibiska operationer vidmakthållits vid bl a marininfanteriförbanden i Kaliningrad oblast och då med hjälp av ffa stora svävare och mindre landstigningsbåtar.
Det försvunna landstigningshotet var en av de faktorer som togs till intäkt för de omfattande neddragningarna av den svenska försvarsmakten, avvecklingen av invasionsförsvaret i allmänhet och kustförsvaret i synnerhet.
Vår nuvarande försvarsminister har följt upp detta i ett uttalande för några år sedan där han sade (citerad fritt ur minnet) att han sover lugnt om nätterna och att den sömnen eventuellt skulle störas först då han såg nya ryska landstigningsfartyg i Östersjön….

Nu är jag övertygad om att herr Tolgfors fortfarande sover gott om nätterna, trots ombaseringen av tre större landstigningsfartyg från Svarta havet till Östersjön och trots ryska trevare om att köpa ytterligare tonnage över disk i utlandet för att snabba upp anskaffningsprocessen. Om han eventuellt skulle vakna till, kan han fundera över varför Ryssland åter satsar på denna mycket specialiserade och dyra förmåga och vad den, tillsammans med andra ryska satsningar i vårt närområde, exempelvis på luftlandsättningsförbanden, innebär för Sverige och för den tidigare så omhuldade stabiliteten i Östersjöregionen.

Ryssland talar om kampen mot terrorismen och skyddet av gasledningen Nord Stream, nog så behjärtansvärda syften. Frågan är bara om man bäst bekämpar terrorister eller skyddar en gasledning på havets botten med marininfanteri eller luftlandsättningsdivisioner. Det finns säkert ett djupare syfte än så; frågan är bara vilket det är.

Medan Tolgfors tänker på detta kan han fördriva tiden med att studera dessa vackra bilder från stränderna på andra sidan Östersjön.

Annonser
  1. spanaren
    17 september 2009 kl. 14:24

    De idag självständiga staterna inom den ryska
    intressesfären och fd satellitstater som Polen
    och Tjeckien delar tydligen inte vår regerings
    och även oppositionens tro att himlen är evigt
    blå över Östersjöområdet särskilt nu efter USAs och
    NATOs förändrade Rysslandspolitik.

    Bifogar en ledare från ukrainska Kyiv Post i ämnet.
    Tidigare har ett antal fd kända öststatspolitiker
    skrivit ett brev till Obama och varnat för den
    politik som nu genomförs.

    http://www.kyivpost.com/world/48823

    Om/När Ryssland löst problemet med de idag mot
    Ryssland fientliga presidenterna Jusjenko och
    Saakashvilij och den politik de står för
    – vem står då på högtörn för en ”regime change”?

    Artikeln i den ukrainska tidningen ger kanske
    svaret på Peter Hammarbergs fråga……

  2. spanaren
    20 september 2009 kl. 17:00

    Baltstaterna och Polen har även andra bekymmer
    än det amerikanska beslutet att skrota planerna
    på ABM-missilbatterier i Polen. De berörda
    NATO-länderna hade önskat amerikanska baser och
    militär på sina territorier som stöd mot ett
    upplevt hot från Ryssland – men så blir det inte.
    USA har viktigare intressen här i världen.
    Istället skall tydligen NATOs stadgar inkl. den
    kända paragraf V omarbetas nästa år varefter
    det inte alls blir självklart att unga män från
    Berlin/Rom/Washington dör för Riga och Reval
    vid en konflikt med Ryssland. Är de villiga att
    dö för Visby eller Stockholm för ickemedlemmen
    Sverige som avskaffat sin egna militära förmåga
    och öppet meddelat att landet förväntar sig att
    ”någon” -bara inte vi själva- skall försvara landet?

    http://www.nytimes.com/2009/09/21/opinion/21iht-edcohen.html?_r=1

    Om uppgifterna NY Times stämmer VARFÖR får vi
    i Sverige inget veta om att förhoppningarna om
    militär hjälp från USA/NATO bara är en regnbåge på
    den ljusblå såpbubblan vara politiker blåst upp
    över oss och som många svenskar tror ÄR himlen…

    Har Peter Hammarberg eller någon annan i dessa
    frågor insatt något besked att ge om huruvida vad som
    skrivs i NY Times verkligen stämmer?

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s