Spetznas lever, Röda Armén dör?

En TT-notis i bl a SvD berättade om att stabsbyggnaden vid en Spetznasbrigad utanför Moskva eldhärjats och att man inom GRU oroade sig för att mycket känsliga dokument förstörts eller kommit på villovägar.
Notisen fick mig att nostalgiskt tänka på filmen Förebudet, denna (över)pedagogiska actionrulle som skulle höja medvetenheten om infiltrations- och sabotagehotet i det sena 1980-talets Kalla krig och regionala hotbild.

Det var under den tid då ubåtslarmen stod som spön i backen, TIR-bilarna for kors och tvärs genom riket, de polska tavelförsäljarna gjorde goda affärer och AG SAB kommit med sin slutrapport. Det var under den tid då vi hade stående beredskapskompanier och -plutoner, riksbataljoner och incidentrotar i var sektor, då allmänheten var på hugget och då den och kanske även militären såg en spetsnäsa i var buske och bakom ratten på var långtradare.

Bortsett från denna nostalgi gav notisen även anledning till reflektionen att man i Ryssland, även under den stora nedgångens tid efter SSSR upplösning, fortsatte att satsa på och att vidmakthålla sina specialförband, att man även i det nya Ryssland ser dessa som en viktig och prioriterad resurs.
Förhoppningvis lever insikten om detta hot kvar i den svenska försvarsledningen, även om insikten kanske inte behöver ta sig så drastiska uttryck som Förebudet gjorde.

Under min sökning om information om branden i ryska medier kom jag istället på en avsevärt mera intressant artikel som ger upphov till både eftertanke och spekulationer. F.d. GRU-översten Vitaly Shlykov som leder det ryska försvarsministeriets rådgivande grupps säkerhetspolitiska kommission, lämnar där sin syn på den föreslagna reformeringen av de ryska arméstridskrafterna, på bakgrunden till det som varit och anledningen till reformen. Enligt honom är det numera ickeexisterande hotet från NATO en av anledningarna till att man kan reducera Röda Armén till en stående styrka om c:a 1 000 000 man med endast 100 000 reservister som back up och där antalet strv kan minskas från 20 000 till 2000. Man ska heller inte planera för det storskaliga kriget, det är något som kärnvapnen får svara för och Shlykov gör där en jämförelse med NATO:s planering inför den överväldigande konventionella WP-övermakten i Centraleuropa som en parallell till hur Ryssland ska kunna möta en eventuell kinesisk aggression.
Han trycker även på att det inte är fråga om någon försvarsreform, det uttrycket har blivit misskrediterat genom de senaste årens misslyckade försök att bryta marskalkarnas och generalernas motstånd och förkärlek för många och stora förband. I stället är det fråga om en modernisering, en anpassning till nya förhållanden.

Det är inte första gången som omorganisationer, reformer, omstruktureringar och nedskärningar flaggats och beslutats; oftast med små eller inga resultat annat än en moderninsering av materielen.
Frågan är hur pass väl förankrat kommissionens förslag är och om en modernisering har lättare att få genomslag än de tidigare reformförslagen.

Stavkas efterföljare har stor makt och stort inflytande bakom kulisserna och med hjälp av Rysslands MIK har man stoppat i deras tycke alltför vittgående förändringar förr. Vi får se hur det går den här gången.
Ett vet vi i alla fall, Spetznas lever fortfarande….