Hem > Okategoriserade > De kloka delbeslutens samlade vansinne

De kloka delbeslutens samlade vansinne

I en annan tid, i en annan värld, varnades jag för vad som kallades ”de kloka delbeslutens samlade vansinne”. Detta var något man kunde hitta i en organisation med otydliga uppgifter och som saknade långsiktiga, konkreta och förankrade mål.
I brist på en fast styrning, klara besked och en övergripande samordning, fattas beslut för dagen, görs sektorvisa avvägningar och systemspecifika prioriteringar; ofta kloka, väl underbyggda och bra beslut men som sammantagna och insatta i sitt totala sammanhang, i helheten, blir kontraproduktiva och negativa för den samlade förmågan.

Har detta blivit dagens Försvarsmakts signum? Är det bristen på övergripande styrning och klara mål som gör att det spretar åt olika håll, att beslut tas om än det ena, än det andra; beslut som inte kuggar i varandra, beslut som bromsar snarare än driver på?
Eller har FM helt enkelt blivit en organisation som irrar än hit, än dit i tappra försök att efter bästa förmåga lösa den uppgift som ingen är riktigt säker på vilken den är och där olika beslutsfattare agerar efter sin alldeles egna tolkning?

Annonser
  1. 13 september 2009 kl. 21:35

    Jag tror att detta beror på för många överstelöjtnanter = superhandläggare på HKV som måste visa framfötterna för att göra karriär. Sedan saknas det chefer som styr verksamheten och pekar på vilka uppgifter som ska prioriteras. Alltså genomförs det som överstelöjtnantsmaffian tycker är kul, eller är bra på.

    Resultatet blir lokal optimering och en massa osammanhängande beslut (som var och en kanske är bra), där helheten blir dålig.

    För att dra en liknelse med min barndomsfavorit ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, och avsnittet där Brasse bakar sin favoritkaka. Magnus och Eva sätter dock den inslagna kolan i halsen när dom försöker äta kakan. Kaka är gott och likaså kolor, men kombinationen blir inte så lyckad…

  2. Ndorop
    15 september 2009 kl. 14:46

    ”Särintressenas tyranni” är ett annat sätt att beskriva det. Följden av bristande ledarskap och för många chefer är att man tappar fokus på målet, och koncentrerar sig på sin sektor eller det organiserade ansvaret man ser sig ålagd att förvalta. Där läggs mycken möda på att uppfinna världens bästa hjul.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s