Hem > Okategoriserade > Är du trovärdig eller tror du

Är du trovärdig eller tror du

Chefsingenjören länkar i ett inlägg om masshysteri maa av den aktuella influensaepidemin till en artikel i FIB om bl a det psykologiska försvaret.
I artikeln beskrivs hur samhällsinformation och -propaganda om hur Sveriges befolkning skulle agera i händelse av krig och ockupation förändrades över tiden.
Som exempel tas hur det tidiga femtiotalets devis Varje meddelande om att motståndet ska uppges är falskt efter 20 år blivit Varje meddelande om att mobiliseringen ska avbrytas är falskt.
Egentligen grundade sig väl förändringen på vad som var trovärdigt. Att aldrig, under några omständigheter, ge upp oavsett konsekvenser eller faktiskt läge, uppfattades inte som ett trovärdigt budskap; vare sig för in- eller utvärtes bruk.

Trovärdigt och dessutom synnerligen viktigt i en tid av femtekolonnare och desinformation, var uppmaningen att aldrig avbryta en beordrad mobilisering. Det sände också nödvändiga signaler utåt.
Under det kalla kriget och då försvaret fortfarande var en folkets angelägenhet, var trovärdigheten viktig. Nu är det viktigare att låta trovärdig än att vara det. Frågan är vem det lurar.

Annonser
  1. 05 september 2009 kl. 8:42

    Jag tittade för ett antal år sedan på en debatt på TV. Jag kom inte exakt ihåg vilka det var som deltog, men det var inte direkt någon av de politiker som för min egen del definierar begreppet ”Insatt i Försvarsfrågor”.

    Ämnet som diskuterades var ”Gerillaförsvar i stället för invasionsförsvar”. Förespråkaren för ”Partiet med andra värderingar än jag själv” var helt för ett Gerillaförsvar. Motiveringen var att Sverige slapp lägga ut en massa pengar på ett försvar som ändå nästan aldrig användes och att försvaret skulle bli hela svenska folkets angelägenhet. Som motivering för sin slutsats var det lyckade försvaret av Vietnam och Afghanistan!

    Den som tror på liknande liknande saker har nog inte helt lämnat tron på tomten och påskharen bakom sig.

    – Försvarsmaktens huvuduppgift är inte att vinna ett krig. Tvärtom så skulle vi nog mot de flesta stormakter bli utslagna efter ett par veckor. Syftet är att göra det så pass svårt för en angripare att dom drar sig för att försöka.
    – Försvarsmaktens uppgift är inte heller att försvara det svenska territoriumet, utan att förhindra att striden når Sverige.
    – Vi svenskar skulle i dagsläget blir mycket dåliga gerillakrigare. Pliktverket har förbjudits gå ut med statistik över hur usel kondition dagens ungdomar har. Det är långt ifrån de sega gubbar som skulle försvara Sverige under andra världskriget. Och det är oceaner av avstånd från de seniga vietnameserna och de hårda afghanerna.

    Under slaget vi Dien Bien Phu 1954 så trodde fransmännen att Vietminh inte kunde få fram tungt artilleri i den svåra terrängen. Vietnameserna bar dessa kanoner genom djungeln på sina ryggar, bit för bit! En berömd händelse var när en kanon började rulla ner för en slänt och en vietnames kastade sig framför hjulen för att rädda kanonen. Han dog givetvis, men kanonen räddades och fransmännen förlorade slaget.

    Denna typ av offervilja finns idag inte i Sverige. Därav också en av anledningarna till att Det psykologiska försvaret ändrat sin slogan. Det fria kriget i Sverige behärskas idag av Ingen.

  2. 05 september 2009 kl. 10:00

    @ 08:42
    Inte bara vietnameser! Min far var under femtiotalet med om en vinterövning med ett repförband där en bataljon skulle göra en längre omfattning genom tg för att anfalla i fiendens rygg. Detta var långt före alla bandvagnar så det var skidmarsch dragning som gällde. För att inte röja anfallet kunde inte plogning för den hästanspända trossen påbörjas förrän anfallet inletts, (rätt, hästen var en viktig del av underhållstjänsten för norrlandsförbanden även på 50-talet; det sista anspannskompaniet gick ur KRO 1972…) så även understödet fick dras och bäras fram. Bataljonens 12 cm grk delades på tre, stödplatta, lavett och eldrör och drogs fram på pulkor och i stort sett varje skidande soldat i bataljonen fick en 12 sprängvinggranat i sin redan tunga ryggsäck.
    Jag har mycket svårt att tänka mig ett KFÖ-förband med dagens genomsnittssvenskar göra om denna bravad. (Dessutom slipper jag eftersom KFÖ är en museal företeelse…)

    Vad gäller mångas, politiskt betingade svärmeri för ett gerillaförsvar, valde de alltid att bortse från det faktum att, för att det skulle kunna komma till verkan, måste landet först ha blivit ockuperat…

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s