Hem > Okategoriserade > Putin telegraferar

Putin telegraferar

Vladimir Putin har kallat Sovjetunionens fall för vår tids största geopolitiska katastrof och att de nuvarande makthavarna i Kreml inte riktigt accepterat det nu längre inte särskilt nya läget är uppenbart.
På olika sätt försöker man återta Kremls inflytande över de olika utbrytarstaterna och i de asiatiska fd republikerna med namn som slutar på -stan och -ien har man varit framgångsrik.

Närmast det kremlska hjärtat ligger dock Vitryssland och Ukraina. Vad gäller Vitryssland verkade länge allt gå Kremls väg där samarbetet med ”Europas sista diktator”, Alexandr Lukasjenko, ett tag gick så långt att man öppet talade om en union mellan de två länderna. Den senaste tiden har det dock kommit grus i maskineriet där Lukasjenko börjat driva en mer självständig politik i opposition med Kreml. Någon allvarlig brytning verkar dock inte vara på gång och det militära samarbetet har fortsatt obrutet; nu senast med ett ganska omfattande vitryskt deltagande i storövningen ZAPAD 2009.

Det stora problemet för Kreml är Ukraina. En central och för den forna Sovjetunionen viktig delrepublik. Att ett så viktigt område, med 40% etniska ryssar, med Krim-halvön och med basområdet för den ryska Svarta havsflottan formellt blev självständigt kanske kunde accepteras. Att landet sedan gick vidare, genomförde den oranga revolutionen och öppet började flirta med väst om EU- och NATO-medlemskap, blev för mycket.
På olika sätt har Ryssland försökt destabilisera den sittande regimen i Kiev, man har demoniserat president Yushchenko och man har öppet uttalat en förhoppning om att han ska falla i presidentvalet i januari 2010, något som för övrigt är mycket troligt då hans och hans politiks popularitet ligger på absoluta bottennivåer.

Inför detta val har den ryska medíastormen mot Ukraina och landets politik och ledning varit stark och ökar nu i styrka. Nu aktuellt är anklagelserna, även från det officiella Ryssland, om att Ukraina inte bara materiellt stödde Georgien under Kaukasuskriget utan även aktivt deltog med ukrainska reguljära och paramilitära förband, något som naturligtvis kategoriskt avvisas av regeringen i Kiev.
På alla sätt försöker man från Moskva rycka undan fötterna för Yushchenko och bana väg för en ny, mera ryskvänlig politisk ledning i Ukraina. Huvudkandidaten är väl ledaren för det ryskvänliga partiet, Viktor Janukovitj, men även president Yushchenkos tidigare parhäst, den mot honom fronderande premiärministern Yulia Tymoshenko, är föremål för Kremls uppvaktning.
Symptomatiskt är att det var till henne och inte till presidenten, som Vladimir Putin sände det ryska gratulationstelegrammet i samband med firandet av den ukrainska självständighetsdagen. Med en direkt hänvisning till det kommande valet hoppades Putin att det skulle bidra till att ”lösa praktiska frågor om samarbete och skapa en gynnsam atmosfär för att gå vidare i alla aspekter rörande förhållandet mellan Ryssland och Ukraina.”

Det är uppenbart att Ukraina och landets politiska inriktning och vägval är avgörande för Kreml. Ett ukrainskt NATO-medlemskap uppfattas som en tickande bomb i Rysslands veka liv men även en allmän orientering västerut med ett ökat ekonomiskt oberoende från Ryssland verkar oacceptabelt. Ukraina har blivit den juvel som saknas i den ryska kronan och man verkar i Kreml vara beredd att gå långt för att den ska komma på plats igen; den ska i varje fall inte få monteras i någon annans regalier.

Vilken väg Ukraina kommer att ta efter valet i januari kommer att bli avgörande. Som opinionen nu ter sig kommer den att leda mot Moskva snarare än västerut. Om en sådan omorientering dessutom skulle resultera i en inrikespolitisk repression med en förändring av mediaklimat och politisk rörelsefrihet á la Ryssland, finns stora risker för en riskfylld utveckling i ett av Europas centrala länder.

Annonser
  1. spanaren
    25 augusti 2009 kl. 15:47

    Instämmer med vad Peter Hammarberg skriver i sitt
    inlägg och nöjer mig med ett tillägg från dagens
    Russia Today vad gäller Vitryssland.

    Tydligen var Lukasjenkos närmande till Väst bara
    en ”Maskirovka” för att få ryskt ekonomiskt stöd.
    Som framgår av artikeln har det aldrig funnit någon
    tanke på att falla undan för USAs krav på övergång
    till ”västdemokrati” och det av Sverige så omhuldade
    ”Östliga partnerskapet” döms ut helt. Verkligheten
    är nog vad som förmedlas av ”Zapad 2009” även om
    ”Västfienden” kallas ”terrorister” vilket ju även
    är USA/NATOs omskrivning för ”ryssen” i västmakternas
    militärmanövrer.

    http://www.russiatoday.ru/Politics/2009-08-25/roar-belarus-russia-west.html

  2. Alamo
    25 augusti 2009 kl. 21:09

    Da!

  3. spanaren
    26 augusti 2009 kl. 9:27

    Ryssland med rötter i Bysans och Mongolväldet
    är en eurasiatisk stormakt, i Europa öster om den järnridå som lades 1054. Än i våra dagar går den genom
    Ukraina vilket torde vara ett klart faktum.
    Ryssland ÄR ”Ett annat” Europa.

    Den andra ryska geopolitiska katastrofen under
    1900-talet följde samma mönster som den första
    – Imperiets splittring i ett antal utbrytarstater.
    Stalin hade 1940 i stort sett uppnått sitt krigsmål
    1939 – Rysslands gräns av 1904 (undantag Finland).

    Är det törhända vid bedömning av dagens och
    morgondagens händelser av vikt att åminnas historien
    eller tog historien som många svenska politiker gör gällande slut 1989/1991?

    Vad är den nuvarande ryska statsledningens långsiktiga
    mål? Vad ryska politiker som Alexander Dugin och
    Vladimir Zhirinovskij har för geopolitiska mål om
    de kommer till makten lär vi då få erfara….
    Är Putin/Medvedevs långsiktiga mål Sovjetunionens
    gräns 1989?
    Vad är USA/EU/NATOs långsiktiga mål
    – Tiumen som ett nytt Kirkuk?

    Idag har Ryssland i stort drivits tillbaka till
    de gränser i EUROPA som gällde i slutet av 1500-talet
    med ett stort undantag StPetersburg som inte fanns då.

    Är dagens uppdelning av Ryssland hugget i sten eller
    kommer gränserna att ändras i framtiden i så fall med
    vilka medel?

    Vilka är Rysslands naturliga gränser i Europa?

    Tsar Ivan IIIs av 1462?
    Tsar Nikolaus II av 1904?
    ”Tsar” Stalins av 1940?
    De nuvarande?

    Den av västmakterna som RYSSLAND uppfattar det ekonomisk/militära inringningen lär framkalla en
    motoffensiv som vi kanske nu ser början på.
    Även det helt i linje med tidigare århundradens
    ryska historia….

    Vad anser Peter Hammarberg som Moderator?

  4. 27 augusti 2009 kl. 11:01

    Jag har alltid hävdad att rysk utrikespolitik, oavsett vilka makthavare som för tillfället sitter i Kreml, är långsiktig; mycket långsiktig. Här är inte fråga om någon kvartalsekonomi utan om kanske sekellånga strävanden innan målen nås.
    Målen har, genom historien, nåtts, förlorats igen för att åter förloras och återvinnas.

    Målet är ett inåt sammanhållet, centralt styrt Ryssland med kraft och förmåga att utåt, bakom en skärm av kontrollerade buffertstater, det som nu kallas ”Det nära utlandet”, skydda och vidmakthålla kärnlandet och dess maktelit.

    Vid de tillfällen i historien då Ryssland nått sina mål har man upprätthållit en strategisk defensiv för att då målen hotats eller förlorats, gå till en begränsad offensiv.
    Den under kommunisttiden mera aggressiva utrikespolitiken som uppfattades som, åtminstone politiskt, expansionistisk, var bara en parentes i den ryska historien.

    Traditionellt och historiskt har krig varit avgörande för att nå eller skydda målen, men nu disponerar man en vidare arsenal av även ekonomiska och politiska instrument.
    Att militära maktmedel fortfarande är en reell option visar dock både Kaukasuskriget och det sätt på vilket man använder övningsverksamheten för att sända politiska signaler.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s