Hem > Okategoriserade > Dröm eller verklighet, vad ska få styra?

Dröm eller verklighet, vad ska få styra?

Stöd Våra SoldaterSamtidigt som Afghanistan och debatten om det svenska ISAF-engagemanget fyller våra medier, pågår, mer eller mindre i det tysta, något som kan få betydligt mera långtgående konsekvenser för svensk säkerhet och säkerhetspolitik än någonsin Afghanistan, i vårt omedelbara närområde.
Samtidigt som en majoritet av tunga remissinstanser hissar varnings-och pestflagg för projekt Nord Stream inför den svenska regeringens slutliga ställningstagande, rapporteras om att rörledningarna till den planerade gasledningen redan börjat distribueras till olika mellandepåer, i Sverige Karlskrona och Slite, där för övrigt den ryskfinansierade hamnutbyggnaden är i sitt slutskede.

Uppenbart är att Ryssland (OK, det är formellt ett ryskt-tyskt-schweiziskt-nederländskt projekt men GAZPROM, dvs den ryska staten har ledartröjan) kör på utan att fästa något större avseende vid vad Sverige tycker, har tyckt eller kommer att tycka.
Att Ryssland förutsätter att ledningen kommer att byggas framgår inte bara av de pågående rörleveranserna.
Man lägger även ned stora resurser på att öva sina stridskrafter i skydd och försvar av ledningen samtidigt som, med sedvanlig rysk långsiktighet, de första örlogsfartygen byggda bl.a. för denna uppgift levereras.

Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att, i händelse av ett svenskt nej till Nord Stream, föreställa sig ett antal intrikata situationer.
Kommer Sverige att blockera de rörsegment som lagras i landet och hur kommer Ryssland då att reagera?
Kommer Nord Stream-konsortiet att få utnyttja den hamn i Slite som byggt och betalt för och om inte, vad händer då?
Kommer Sverige att aktivt till sjöss försöka hindra ett bygge genom svensk ekonomisk zon och hur reagerar i så fall Ryssland? (Nej förresten, glöm det senaste. Vi har inga reella resurser för ett aktivt agerande till sjöss…)

Nu är det fullt möjligt att regeringen kör över remissinstanserna och med några kosmetiska krav på ändringar ger ett ja till projektet.
Det skulle desarmera ett antal akuta problem men ändå inte den långsiktiga säkerhetspolitiska innebörden av Nord Stream. Förutom allt vad som kan kopplas till själva gasledningen har Ryssland använt projektet som motiv för att rent generellt bygga upp sin militära kapacitet och förmåga i Östersjöregionen.

Man kan ju fråga sig vad samordnad förmåga till landstigning, luftlandsättning och operationer med stora arméförband mm har med skydd mot terroristangrepp mot en gasledning på havets botten att göra; den uppgiften ska i alla fall utgjort grundscenariot för övningarna ZAPAD och LADOGA som pågår eller just avslutats. Just förmågan till och resurser för landstigningsopterationer har av försvarsministern angivits som en av de snubbeltrådar som skulle kunna kräva en omprövning av svensk försvarsdoktrin.
Men det är klart, regeringen har insett problematiken och avser förrådställa tolv stridsvagnar på Gotland, visserligen utan personal, men ändå….

Hela Nord Stream-problematiken, ur både ett nationellt och kommunlokalt perspektiv, sammanfattas för övrigt på ett utmärkt sätt i ett debattinlägg i Gotlands Allehanda.

Verkligheten är väl den att, Nord Stream eller ej, vi i vårt omedelbara närområde har en upprustande och alltmer offensivt övande stormakt som visat att den inte tvekar att använda militärt våld, eller hot om sådant, för att nå sina geopolitiska mål i den ensidigt proklamerade intressesfären.
Vad Ryssland vill uppnå i Östersjöområdet vet vi inte men man har med de senaste övningarna visat vad man kan.
Nu gäller det för Sverige att bestämma sig för vad vi vill och att se till att vi också kan det!

Annonser
  1. spanaren
    22 augusti 2009 kl. 6:08

    Enligt TV1 Rapport 20/8-2009 skall Sverige
    fortsätta att motarbeta arbetet med Nord Stream
    inom den svenska ekonomiska zonen i Östersjön
    åberopande miljöskäl av märkligt slag som
    tydligen är unika för Östersjön och inte gäller
    annorstädes tex i Nordsjön.

    http://svt.se/2.22620/1.1661221/fortsatt_kritik_mot_gasledning

    Är det inte så att det verkliga skälet är att
    Sverige av någon anledning finner stöd till
    fd sovjetrepublikers ansträngningar att på alla
    sätt motarbeta ryska ekonomisk/politiska intressen
    viktigare för Sverige än att följa den politik som förs av Kontinentaleuropas större makters (Tyskland/Frankrike/Italien) politik av samarbete med Ryssland?

    Till saken hör att den nuvarande ukrainske presidenten
    som för en extremt antirysk politik har stöd av
    endast 4% av ukrainarna, 2/3 (på Krim 80%) av
    ukrainarna motsätter sig ett NATO-medlemskap och
    en majoritet av befolkningen vill ha ett närmare
    samarbete med Ryssland.
    Varför stödjer Sverige president Yushchenkos politik?

    I Lettland resulterade det nyligen genomförda EU-valet
    en stor framgång de Moskvavänliga partierna som
    sänder 3 av de 8 lettiska eu-parlamentarikerna till
    Bryssel bla Alfred Rubiks som aktivt motsatte sig
    Lettiska SSR utbrytning ur Sovjetunionen.
    I den ekonomiska krisens spår kanske fler balter
    frågar sig om bytet av Union var i alla avseenden
    lyckosamt eller kanske en självständig neutral
    politik vore bättre för dessa länder.

    Naturligtvis kan även Ryssland om de finner det vara
    ett ryskt intresse genomföra ”regime change” i både
    Ukraina och Baltstaterna enligt amerikansk modell
    (Belgrad/Kiev/Tblisi) utan att varken NATO eller
    EU kan göra något åt detta. Liksom Georgien lämnade
    CIS kan andra fd sovjetrepubliker lämna NATO/EU
    och ansluta till CIS/CSTO med nya regimer.

    Sverige står då där med ”Svarte Petter”
    tillsammans med Polen som vad Moskva kallar de
    mest mot Ryssland fientligt inställda staterna
    inom EU och även i EU väster om Polen råkar vi i ”onåd” på grund av den av vårt land förorsakade förseningen av Nord Stream.

    Lever vi i ett ”dårarnas paradis” eller inte?

  2. Torkel
    22 augusti 2009 kl. 15:09

    Instämmer helt och fullt i slutsatsen att att Östersjön återigen börjar bli ett ofredens hav. Nord Streams gasledning och allmän rysk revanschlusta skapar ett spänningsfält i Östersjön som inte haft sin like sedan kalla kriget vid mitten av 1980-talet.

    Just därför är det extra oroande att FM i sin iver att till varje pris efterkomma den politiska viljan att spara på kostnader för det militära försvaret nu i rask takt vill lägga ner FM sjöinfo- och strilcentraler i skyddade berganläggningar och ersätta dem med en enda ovanjordsanläggning i kontorsmiljö i Enköping. Konsekvenserna av detta har redan börjat materialiseras: kompetent militär personal vid dagens ledningscentraler har börjat söka sig civila arbeten hellre än att tvångsomflyttas till ”Sveriges närmaste stad”. Med dem försvinner också årtionden av ackumulerad kunskap och kompetens om hur man hanterar svåra situationer under, på och i luften över internationellt vatten i Östersjön.

    Att ersätta alla den personal som nu har aviserat att de avser lämna FM kommer att ta 10-15 år. Under den tiden ligger vårt lands närområde vidöppet för offensiva operationer av främmande makter som vill stärka sitt politiska inflytande i vårt lands intresseområde. Den första incidenten i nutid har redan inträffat: Kapningen av Artic Sea. Vad som kommer härnäst vet ingen. Men under kalla kriget hände en mångfald allvarliga händelser i vårt absoluta närområde, några ytterst farliga för vår nationella säkerhet. Ett av många typexempel är naturligtvis den grundstötta ubåten i Karlskrona skärgård, U 137.

    Ska allt detta behöva upprepas igen bara för att några NBF-anstrukna särfrågeföreträdare i FM, FMV och försvarsindustrin har lyckats lägga beslag på alla anslagsmedel för vidmakthållande och utveckling FM taktiska och stridstekniska ledningssystem? Hur mycket får det kosta svenska folket att låta en falang otidsenliga NBF-ivrare fortsätta sin lekstugeverksamhet i Enköping; vår nationella suveränitet?

    Enligt min uppfattning ska vi först försvara Sverige i och över vårt land, i den mån det finns resurser över, eller som kan meranvändas, ska vi försvara Sveriges och det internationella samfundets intressen på andra sidan jordklotet.

  3. 22 augusti 2009 kl. 15:53

    NBF verkar vara som galten Särimner.Slaktas gång på gång för att varje gång återuppstå.
    Likt en reostat svävar tydligen fortfarande de inkihlade andarna över de delar av FM som hellre ser till sin personliga måluppfyllelse än till vad som är beslutat.

  4. Alamo
    24 augusti 2009 kl. 11:32

    Torkels inlägg borde läsas av alla med minsta intresse för svensk säkerhetspolitik, dvs. osäkerhetspolitik.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s