Hem > Okategoriserade > Gärna en Afghanistandebatt, som en del av något större….

Gärna en Afghanistandebatt, som en del av något större….

Stöd Våra Soldater”Ta hem våra förband från Afghanistan, de gör ingen nytta och om de gör det är det som ett instrument för den amerikanska neokolonialismen! Om vi överhuvudtaget ska ha ett försvar, ska det vara hemma för att kunna släcka skogsbränder och leta efter vilsegångna åldringar!”
”Det finns inga militära hot mot Sverige, därför ska vi anpassa och utnyttja våra resurser till insatser som skyddar oss mot asymmetriska hot och som samtidigt ger humanitära effekter i insatsområdet!”

Där har vi, lätt raljerande och i komprimerad form, de åsikter som står mot varandra vad gäller både afghanistanmissionen speciellt och den svenska försvars- och säkerhetsdoktrinen i allmänhet.

Själv har jag alltid hävdad Sverige först – Långtbortistan sedan, dvs att eventuella resurskrävande utlandsmissioner ska komma i fråga först då vi har en trovärdig nationell förmåga på hemmaplan.
Visserligen är de asymmetriska hoten som motiverat Afghanistaninsatsen reella och högst påtagliga och visserligen är de militära hoten mot Sverige i dagsläget mycket små, men de negativa konsekvenserna av en felbedömning av dessa hot är, ställda i relation till de asymmetriska, fullständigt oacceptabla; därav mitt ställningstagande.

Det innebär inte att jag sällar mig till dem som kräver ett omedelbart svenskt uttåg ur Afghanistan. Nu är vi där, vi har tagit på oss ett ansvar och gjort ett åtagande gentemot både det afghanska folket och mot FN m.fl. Ett uttåg skulle dessutom allvarlig skada vår trovärdighet som säkerhetspolitisk partner.
Så länge som insatsen gynnar både Afghanistan och Sverige ska vi vara kvar.

Claes Arvidsson skriver i SvD att våra politiker och opinionsbildare stoppat huvudena i sanden. Regeringen vad avser de nationella hoten och oppositionen och proffstyckare rörande Långtbortistan. Alla bör de dra upp skallarna och komma fram till ”hemma först, borta sen”. Då vi nått dit kan vi börja fundera på ”både och”, annars blir det med säkerhet ”varken eller”.

Annonser
  1. Fred Torssander
    05 augusti 2009 kl. 17:49

    Folkrättens formulering om nationell självbestämmanderätt och Nürnbergrättegångarnas domar om krigsanstiftan som det värsta av brott gäller tydligen inte numera för den svenska högern. Vilket gör hela deras tidigare hävdade uppställning för det som kallades den fria världen till inte ens anti-kommunism utan lojalitet med den för tillfället starkaste imperialistmakten.

  2. spanaren
    06 augusti 2009 kl. 6:47

    Med tanke på att Sverige imorgon organiserar
    markstridskrafter i form av ett fåtal lätta
    manöverbataljoner vore det kanske lämpligt
    att anpassa de svenska utlandsinsatserna till
    dessa förhållanden och inte planera för framtida
    utlandsmissioner som om Sverige imorgon som i början
    på 1960-talet var en regional stormakt med en arme organiserad i fördelningar.

    Estland blir tillsammans med Sverige och Luxemburg
    de enda länderna inom EU/NATO som organiserar
    sina ”armeer” med bataljon som högsta förband.

    Lämplig storlek för det alliansfria Sveriges insats
    av marktrupp i av USA/NATO organiserade operationer
    (medgivande från FN) är kanske en pluton tillsammans med finska kompanier eller inom en dansk bataljon.

    Med tanke på läget i Georgien idag och de ryska
    militära aktiviterna i vårt omedelbara närområde
    (Zapad-2009, Ladoga)är det törhända hög tid att
    priotera vårt eget lands försvar istället för att
    göra dyra ”visa flaggen” operationer i Asiens berg
    och Afrikas djungler som inte har någon större
    betydelse totalt sett för de där pågående USA/NATO
    operationerna.

    http://www.mil.ee/index_eng.php

  3. Magnus
    10 augusti 2009 kl. 20:47

    Att skicka en utlandsmission till Afghanistan av alla platser är en grov felbedömning. Det gynnar varken Afghanistan eller Sverige. Som jag skrev i en kommentar till förra inlägget så ökar terroristhotet mot Sverige i och med insatsen. Dessutom har inte den internationella insatsen åstadkommit någon förbättring av säkerhetsläget i Afghanistan. Tvärtom har antalet sårade och dödade civila ökat proportionellt mot antalet utländska soldater som flygs in.

    Spanaren m.fl. har helt rätt i att det nationella försvaret borde prioriteras. Sverige borde aldrig ha skickat soldater till Afghanistan. Nu måste vi rätta till misstaget och ta hem trupperna på ett snyggt sätt. Detta kan ske genom att gradvis minska den svenska närvaron. Att, som högern föreslår, öka den svenska närvaron innebär bara att det blir ännu svårare att dra sig ur sen.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s