Hem > Okategoriserade > Afghanistan farligt även för svenskar. ”Det var det djävlig….”

Afghanistan farligt även för svenskar. ”Det var det djävlig….”

Det svenska engagemanget i Afghanistan är åter på tapeten i media och bland bloggare. Även denna gång är det SvD, som verkar ha tagit frågan på entreprenad, som fungerar som publik budbärare mellan folket på plats och beslutsfattarna i Sverige.
Självklart ska de svenska förbanden ha adekvat utrustning anpassad till uppgift och hotbild; självklart ska utrustningen anpassas då dessa förändras och lika självklart ska denna anpassning ske utan byråkratisk tidsutdräkt. Allt under förutsättning att vi i Sverige fortfarande finner det meningsfullt och bidragande för både Sverige och Afghanistan att vi stannar kvar där. Vid minsta tvivel om detta ska vi dra oss ur!

Bortsett från de eviga ekonomiska aspekterna tror jag att orsakerna till förseningar och tvehågsenhet är andra än tungrodd byråkrati, senfärdighet och i semestertider sega beslutsgångar.

Orsakerna ligger snarare i att Afghanistanäventyret visat sig bli något annat än vad svenska politiker, och kanske även höga militärer, ville och trodde att det skulle vara och nu vet man inte riktigt hur man ska hantera det.
Från att ha varit ett sätt för Sverige att visa flagg och få vara med de stora pojkarna, men då naturligtvis med krav på svensk profil i genomförandet i ett lågriskområde, har det hela utvecklats till ett högriskprojekt som kräver allt större resurser, allt mer tung utrustning och där uppträdandet tvingats anpassas och förändras till den grad att varje uns av den ”svenska profilen” suddats ut.

Att fullt ut hotanpassa utrustning och uppträdande på det sätt som realiteter på marken kräver, skulle vara att erkänna att uppdraget blivit ett annat än vad det var tänkt att bli och att tvingas acceptera att den ”svenska modellen” inte klarade utvecklingen till en verklighet man borde kunnat ana från början. En verklighet som beskrivs av Nina Hjelmgren på dagens Brännpunkt.

Det största problemet och den största bromsklotsen är nog ändå den fortfarande existerande naiviteten hos både politiker och höga militärer. En naivitet som grundar sig på tron att svenskar inte behöver någon tung utrustning, att svenskar skyddas från krigets risker bara för att de är snälla gossar och flickor från det fredliga Sverige, på plats för att göra gott och dela ut karameller och skolböcker.
Krig är nämligen något som per definition utförs av och drabbar andra.

Annonser
  1. Trident
    21 juli 2009 kl. 11:04

    Att utrustningen inte anpassas beror inte på byråkrati utan på det enkla faktum att den lilla mängd materiel vi har är övertecknad. Skickas ytterligare Galtar till Afghanistan kommer det att bli brist i Nordic Battle Group.

    Materielstocken skulle behöva vara minst dubbelt så stor som nuvarande för att täcka alla behov – men i vanlig ordning har snålhet gått före klokhet.

    Politikernas ointresse är grunden till det hela. Vad tomhylsan och överförsvarsminister hästsvans inte begripit är att vill man leka med de stora grabbarna i sandlådan så kostar detta. Istället låter man snålhet råda och anpassar inte ekonomin till uppgifterna – enligt svensk politisk ”tradition” är dessa helt frikopplade från varandra.

    Att inte fler svenskar omkommit i Afghanistan är mer tur än skicklighet – det har varit på håret vid åtskilliga tillfällen, och det räcker med en RPG-träff i en av våra förträffliga Toyotabilar med en millimeter ”pansar” så blir det till att skicka hem kistor.

    Hur sedan Försvarsmakten hanterar de som skadats i tjänsten är ett kapitel för sig men skamligt är inte nog att beskriva detta. För den intresserade finns det en artikel att läsa i senaste numret av officerstidningen –

    http://www.officersforbundet.se

    Artikeln bör läsas av de som funderat på utlandstjänstgöring – personligen får den mig som anställd i Försvarsmakten att må illa.

  2. 21 juli 2009 kl. 11:47

    Trident
    Då är det alltså bara att välja. Rätt och anpassad utrustning i antingen NBG eller Affeland, dvs antingen prestigeprojektet NBG med åtföljande avveckling av Afghanistaninsatsen eller tvärt om.
    Kallas att rätta mun efter matsäcken.

    Som vanligt blir det istället att gapa över förmycket, resulterande i både och, dvs varken eller.

  3. rfgt
    20 augusti 2009 kl. 14:47

    Vi har inget där att göra, sluta stödja USAs ockupationskrig!

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s