Hem > Okategoriserade > Rättigheter vs skyldigheter

Rättigheter vs skyldigheter

Officerens roll i samhället och inom Försvarsmakten är mångskiftande och stadd i ständig förändring. Hur den enskilde officeren uppfattar denna roll, hur Försvarsmaktens ledning och i slutändan arbetsgivaren svenska folket uppfattar den, varierar över tiden och mellan individer.

En gång på 80-talet då jag pratade incidentberedskap och IKFN inför ett antal trupputbildare av varierande grader, kom vi in på denna roll. De flesta var av uppfattningen att deras främsta uppgift, den uppgift för vilken de var utbildade och anställda, var att utbilda och öva soldater hemma på roten. Mitt påstående, att deras primära uppgift var att vara krigsförbandschefer på olika nivåer, att de utbildats och anställts för att vid behov föra förband i strid till rikets försvar och att arbetet på roten bara var en förberedelse för huvuduppgiften, fick många att tänka till och kanske för första gången reflektera över yrkesvalets yttersta konsekvenser.
Wiseman har nyligen tagit upp denna fråga, yrkesvalets yttersta konsekvens, men kanske ur en annan synvinkel.
En konsekvens av valet är att man som officer, medvetet eller omedvetet, blivit ett instrument i statsmaktens säkerhetspolitiska orkester där man förväntas spela med i de stycken som står i noterna och i den takt som dirigenten anger. Att hävda att ”jag spelar bara Mozart och Händel” eller ”jag följer inte med på några turnéer till Sydamerika” skulle knappast gynna vare sig anställning eller eventuell karriär inom orkestervärlden men verkar vara argument som ska vara giltiga, åtminstone för vissa, officerare.

För en orkestermusiker torde detta knappast vara något problem. H*n vet från början vad som gäller och vad som förväntas och om h*n är tillräckligt skicklig kan h*n alltid byta arbetsgivare på en, inom denna profession, synnerligen global och internationell arbetsmarknad.
För den svenske officeren är det inte lika enkelt. För de lite äldre var det vid anställningstillfället bara Mozart (dvs rikets försvar) som gällde och eventuella turnéer till fjärran land var helt frivilliga; för de yngre är turnéverksamheten inskriven i anställningskontraktet och repertoaren har breddats därefter.

Nu vill FM ledning uppenbarligen öka kraven på alla orkestermedlemmar, så tillvida att de som söker till nivåhöjande utbildning ska förbinda sig att delta i turnéverksamheten, utan att turnerandets omfattning närmare preciserats.
Jag måste medge att jag är lite kluven i denna fråga. Tidigare, vad gäller ”det nya försvarets” yrkessoldater, har jag hävdat att ”det är bara att åka”. Det ligger i jobbets natur och passar det inte har jag valt fel jobb och/eller fel partner. Det står jag fast vid om reglerna är klara och kommunicerade vid anställningstillfället.
Vad gäller de lite äldre officerarna ställer det sig annorlunda. De anställdes i en annan värld med andra förutsättningar och nu vill arbetsgivaren ändra reglerna under pågående match. Ska de som vill spela vidare enligt de gamla reglerna skickas ut i kylan eller ska de få fortsätta att bidra med sin kompetens och sin erfarenhet utan att stoppas eller straffas ut?
”Människan är Försvarets viktigaste resurs” hette det en gång, men då arbetsgivaren vill kunna utnyttja resursen optimalt i en ny situation gnisslar det.
Då frågan ställs på sin spets hamnar vi vid grundfrågan, nämligen vad som är Försvarets huvuduppgift, det nationella eller det internationella, Sverige eller Långtbortistan. För huvudarbetsgivaren svenska folket tror jag svaret är enkelt.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s