Styling hjälper inte långt
Sunsilk tänder stjärnor i ditt hår ironiserar Bo Pellnäs på SvD Brännpunkt med tanke på försvarsminister Tolgfors senaste försök att sälja in ”Det nya försvaret”.
Man kan också konstatera, att trots att Brylcreme ger stil åt alla killar och att Den gula hinnan, det är känt, borstas bort med med Pepsodent, ingen reklamfilmsstyling i världen lyckas övertyga om trovärdigheten i ministerns säljargumentation.
Vad man i alliansregeringen uppenbarligen inte förstått eller förmått att ta till sig, är att svensken i gemen skiter fullständigt i vår förmåga att sända förband till Långtbortistan. Oavsett vad man tror om en eventuell hotbild vill man se de nedlagda försvarsmiljarderna resultera i något påtagligt på hemmaplan; något man från och till möter i vardagen, något som, om inte annat finns till hands då skogen brinner eller älven svämmar över och då över hela landet. Eventuella Långtbortistan-äventyr kan man eventuellt acceptera som grädde på moset då allt annat kommit på plats.
Om man ovanpå detta lägger den hotbild vi kan skymta runt hörnet här, i vår del av världen, skulle nog svenska folket verkligen dra öronen åt sig om de verkligen visste hur illa det är ställt med vår nationella förmåga och hur lång tid det kommer att ta innan ens Tolgfors stylade resurser kommit på plats.
Jag har vid flera tillfällen hävdad att man i Sverige inte vinner några val på försvars- och säkerhetsfrågor. Frågan är om de kanske kan bidra till en valförlust.
Enligt min mening, om möjligt, ännu dåraktigare
än ”vifta med flaggen” i ”Långtbortistan” är
talet om att Sverige skall militärt bistå tex
Estland vid en konflikt med Ryssland dvs i
praktiken gå till angreppskrig mot Stormakten.
Vid en konflikt som liknar ”Aljosha”-krisen
men urartar till ett ryskt militärt ingripande
når kolonner av ryska T-90 på egna larvfötter
Tallin på högst sex timmar. Hinner NATO ens
samlas till möte i Bryssel innan fakta på marken
gör varje tanke på militärt stöd från NATO omöjlig?
Om USA/NATO trots allt ingriper och Sverige deltar i detta motangrepp med alla våra sex lätta bataljoner
vad händer då? Patrullfordon mot T-90 stridsvagn…
Om Pavel Falkenhauers analys av mötet Obama – Medvedev
och vad som KAN hända i Georgien redan i sommar
stämmer lär VI få veta hur mycket våra förhoppningar
om bistånd från USA/NATO är värda för alliansfria
nationer som Sverige och Georgien vid konflikt
med kärnvapenmakten Ryssland.
Sverige försökte 1741 med en regering som liksom
dagens levde i sin egen värld av drömmar och illusioner sig på ett angreppskrig mot Ryssland.
Kriget slutade med total katastrof för den svenska
armen, folkligt uppror (Daldansen) och att rysk
trupp förlades i bla Norrköpingsområdet på ”inbjudan”
av Sverige. Kommer ryssen törhända objuden och inte bara till Svealand och östra Götaland efter ett
svenskt ingripande i Estland?
Vad som hände med de för misslyckandet ansvariga
Lewenhaupt och Buddenbrock vet de historisk kunniga.
Vet Tolgfors?
Vad gäller den kände ryske säkerhetspolitiske
experten Pavel Felgenhauers artikel i ”Eurasia
Daily Monitor – Jamestown Foundation” med rubriken
”U.S.-Russia Moscow Summit presents last Opportunity
to avoid War in Georgia” så finns den här:
http://www.jamestown.org/index.php?id=148
Vore kanske lämplig läsning även för ”Fred i vår tid”
Togfors….