Hem > Okategoriserade > Ukraina vs Ryssland i historieböckerna

Ukraina vs Ryssland i historieböckerna

Kampen går vidare mellan Ukraina och Ryssland.
En ny serie ukrainska läroböcker i historia har retat upp en kommentator i Pravda och efter att ha läst statssekreterarens vid det ukrainska utbildningsdepartementet, Pavel Polyansky, uttalanden har jag en viss förståelse för de ryska reaktionerna. ”Det ligger ingen arrogans i detta och vi gör inga värderingar. När vi talar om Hitler använder vi exempelvis inte begrepp som ”omänsklig diktatur”. Allt är baserat på dokument…”
Man kan förstå Pravdas irritation då det, i det forna SSSR hävdvunna och omhuldade begreppet ”Det stora fosterländska kriget” bytts ut mot ”Andra världskriget”, där de ukrainska partisaner som stred på tyskarnas sida mot Röda Armén beskrivs som ”nationens hjältar” och den Ukrainska Nationalistorganisationen beskrivs som en befrielserörelse utan att dess kontakter och samarbete med nazismen berörs.

Även om Pravdas reaktion kan vara förståelig, ska ryssar inte kasta sten då de sitter i glashus. Att använda historien, historieskrivningen och -undervisningen som ett medel för statens, den politiska maktens och nationens intressen är inget nytt. Alldeles nyligen passerade ett lagförslag den ryska Duman som olagligförklarar varje historietolkning som kan misskreditera Röda Armén och ett regeringsdirektiv har slagit fast att det är den officiella tolkningen av den ryska historien som ska ligga till grund för all undervisning på alla nivåer. Ministern vid departementet för katastrofberedskap, Sergei Shoigu, vill dessutom förbjuda inresa till Ryssland för bl a statschefer från länder som enligt hans mening försöker revidera andra världskrigets historia. Detta torde vara direkt riktat mot exempelvis de baltiska staterna och Polen som ju anklagar Röda Armén för krigsförbrytelser och Sovjetunionen för olaglig ockupation.

Ukraina, eller åtminstone den nuvarande ledningen, gör allt för att stärka den nationella identiteten och för att koppla loss Ukraina från Ryssland och SSSR. Man är i gott sällskap då man försöker använda sin egen formulering och tolkning av historien för att nå detta.

Ett annat och kanske minst lika viktigt mål med böckerna och synen på historien, är för inhemskt bruk. Efter den oranga revolutionen 2004-05, har president Viktor Jusjtjenko och premiärminister Julia Tymosjenko, trots att de blivit bittra politiska motståndare, gjort allt för att stärka ukrainanarnas nationella identitet och då oftast i opposition med den stora ryska befolkningsminoriteten (c:a 17%). Den ryska befolkningsgruppen, politiskt representerad av Viktor Janukovitj, tidigare premiärminister, motsätter sig till stora delar den sittande statsledningens strävan västerut och många av dem, särskilt Krimborna, har framfört krav på en delning av Ukraina där de östra delarna med övervägande rysk befolkning strävar mot Ryssland.
Om nya historieböcker ska kunna ändra på detta är väl ytterst tveksamt.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s