Hem > Okategoriserade > Hoten mot Ryssland

Hoten mot Ryssland

Det är en hel katalog av hot som ligger till grund för omorganisationen, moderniseringen och reformeringen av de ryska stridskrafterna. Allt enligt den ryske generalstabschefen, general Makarov som i en artikel i den ryska nättidningen RIA motiverar den allt mer accelererande satsningen på de ryska stridskrafterna.

USA med klientstater och NATO utgör uppenbarligen fortfarande det för Ryssland styrande hotet som Makarov exemplifierar med ”västs” överlägsenhet vad gäller konventionella styrkor i alla strategiska riktningar, Georgiens återrustning till en nivå vida överskridande läget under Kaukasuskriget 2008, Polens och baltstaternas krav på att Ryssland ska straffas för sin roll i detta krig och landets problematiska förhållande till bl a Ukraina.
Andra styrande hot och krav på ökad och förbättrad förmåga är de uppseglande gränstvisterna i den resursrika centralasiatiska Ferganadalen och Rysslands behov av att bättre kunna hävda och skydda sina intressen i det (sub)arktiska området.

Att Ryssland satsar på att modernisera sina stridskrafter och dessutom övar dem i allt större utsträckning och i allt större förband är ingen nyhet. Intressantare är kanske hur öppen man är med inställningen att nationella intressen kanske bäst hävdas med militär styrka och att militära maktmedel är en naturlig metod att lösa mellanstatliga konflikter.
De ryska reaktionerna på flygövningen Loyal Arrow har visat på hur känslig Ryssland är för alla eventuella förskjutningar och förändringar i de militära förhållandena i landets närhet och då speciellt i områden som av olika orsaker är eller kan bli omtvistade. Barents- och Arktis-området är en sådan region, Östersjön en annan. Bägge ligger definitivt inom Sveriges intresseområde där dock statsmakterna, i alla fall hittills, gjort helt andra bedömningar om möjliga hotutvecklingar och risker än man tydligen gör i Kreml.

Möjliga bakomliggande stämningar till general Makarovs hotbeskrivningar, bl a den allmänna, även folkliga, misstänksamheten mot väst, kopplingarna till ärorika historiska perioder och händelser och en uppvaknande imperietanke, kommenteras på ett tankeväckande sätt av Claes Arvidsson i en ledare i dagens SvD.

Annonser
  1. 15 juni 2009 kl. 16:54

    Det är en fullständig tidningsanka att Ryssland skulle ha reagerat på Loyal Arrow. De enda övningar Ryssland reagerat på är de som hålls i Georgien och Ukraina.

  2. 15 juni 2009 kl. 17:49

    Wiseman
    En tidningsanka så tillvida att reaktionen förekommit i just tidningar. Någon officiell rysk reaktion har jag inte registrerat.
    Dock, som sagt, sura och spekulativa tidningskommentarer, som exempelvis denna. http://english.pravda.ru/world/europe/107742-0/
    Konstantin Sivkov, som uttalar sig i länken ovan, har även fått äran att vara källa till AB något magsura ledare 090613 och de ryska reaktionerna, om än ”bara” i Pravda, har alltså varít tillräckliga för att kunna användas i den svenska inrikespolitiska debatten.
    http://www.aftonbladet.se/ledare/article5376433.ab

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s