Hem > Okategoriserade > Den bästa av världar finns inte

Den bästa av världar finns inte

I den bästa av världar fattas beslut på strikt rationella och sakliga grunder. En tydlig och väl definierad beställning på exempelvis en önskad förmåga, kompletterad med ekonomiska ramar och en tidpunkt då det ska vara klart, följs av utredningar, beredningar, anbud, utvärderingar, prov och försök, spel, omtag och till slut ett välgrundat och av de flesta accepterat beslut.
Så ska det alltså vara i den bästa av världar, en värld som vi alla vet inte existerar. Denna ideala process grumlas av en mängd faktorer. Är det ett stort projekt som tar lång tid, kan den politiska majoriteten och/eller den politiska styrningen ändras under resans gång. Tunga projektledare eller handläggare kan försvinna, styrande parametrar kan ändras, plötsliga teknikgenombrott kan kullkasta genomfört arbete etc. etc.
Till detta kommer sedan den mängd av andra irrationella störningar och påverkningar jag beskrivit i tidigare inlägg och som skapar frustration, besvikelse och frågor om ”vad är det vi håller på med egentligen…”.

Allt detta borde inte vara något problem. Det utgör faktiskt den helt normala miljön vid stora, dyra och långvariga projekt. Problemen och frustrationen uppstår då kommunikationen, åt alla håll, mellan projektets olika nivåer, led och delområden inte fungerar. Då politiker levererar ett budskap utåt mot medier och väljare och ett annat mot det högre chefsskiktet, då chefer inte lyckas, eller kanske inte ens försöker, förklara varför ett välgrundat förslag läggs åt sidan till förmån för något inte fullt lika bra, då specialister inte byter erfarenheter av prestigeskäl; listan kan göras lång.
Det största kommunikationsproblemet finns nog mellan specialisthandläggarna och beslutsfattarna där inställningen uppifrån tyvärr fortfarande verkar präglas av ”håll truten och gilla läget”.
Om höga chefer på ett prestigelöst och självklart sätt kunde förklara för den undrande och oförstående specialisten varför det blev som det blev och samtidigt gav feed back på nedlagt arbete skulle oändligt mycket vara vunnet. För chefer genom ökat förtroende inom organisationen och för handläggare och specialister genom ökad förståelse för beslutsprocessens komplexitet.
Egentligen är det ju så enkelt för en chef att kalla till sig en undrande och protesterande specialist och säga: ”Du har gjort ett jättejobb och det du och dina medarbetare föreslagit hade absolut varit den bästa lösningen ur ett strikt systemperspektiv. Nu har vi dock fått budet att, om vi i stället anskaffar systemet X, som inte är lika bra som ert förslag men som duger, kan vi från samma tillverkare till ett mycket bra pris och med omedelbar leverans få köpa även systemet Y som vi länge önskat oss. Vi bedömer att den totala effekten för Försvaret gynnas av en sådan lösning.” I den bästa av världar borde denna typ av samtal vara en naturlig del av interaktionen i organisationen, men som sagt; vi lever inte i den världen.

Annonser
  1. Thomas
    01 juni 2009 kl. 21:07

    Jag tror att anledningen till att kommunikationsproblemet mellan specialisthandläggarna och beslutsfattarna där inställningen uppifrån tyvärr fortfarande verkar präglas av “håll truten och gilla läget” beror på att de stackars personer som här benämns beslutsfattarna inte kan ”på ett prestigelöst och självklart sätt förklara för den undrande och oförstående specialisten varför det blev som det blev” eftersom det idag i de flesta fall inte finns någon sådan förklaring.

    De flesta beslut om anskaffningar den senaste tiden har ju inte varit baserade på någon logisk eller prestigelös eller självklar grund som kan förklaras utan att dessa beslutsfattare trasslar in sig ordentligt om de ger sig in i ett resonemang – särskilt om det är med en specialist…

    Så den logiska och i princip enda framkomliga vägen för de personer som benämns beslutsfattarna i detta sammanhang är väl att inta attityden “håll truten och gilla läget”

    Eller? Jag tycker faktiskt uppriktigt synd om de personer som kallas beslutsfattare i detta sammanhang…

  2. Galileo
    06 juni 2009 kl. 21:52

    Beslutet att att välja NH90 i Försvarsmaktens anskaffning av ny medeltung helikopter (HKP14) är ett dystert exempel på det fenomen Thomas beskriver.
    Såväl FM som FMV förordade en annan av kandidaterna, en helikopter som i dag är civilt certifierad och flyger 2 000 timmar per år till och från olje- och gasplattformarna i Nordsjön. Enligt rykten från FMV breäknas HKP14 vara operativ tidigast 2016.

    I regeringens kommittédirektiv till den pågående militärhelikopterutredningen anges bl.a. att; ”Anskaffningen av de nya helikoptersystemen 14 och 15 har kantats med förseningar, vilka i sin tur har lett till negativa effekter för helikopterverksamheten. Hela anskaffningsproceduren
    bör därför analyseras. I en sådan analys bör belysas
    hur de berörda myndigheterna har hanterat olika skeden i upphandlingen…”

    Det skall bli mycket intressant att följa vad utredaren väljer/tillåts offentliggöra i detta avseende. Än mer intressant kommer det bli att ta del av handläggarexpertisens reaktioner ifall uppfattningen är att utredaren undanhåller vissa fakta.

  3. 07 juni 2009 kl. 6:12

    För att inte tala om den utredning om eventuella oegentligheter i samband med upphandlingen som gjordes av MUST/SÄK men som begravdes, tystades och tuggades efter ingripande från högsta ort. En stackars överste hamnade i PAN medan några generalers, kanske inte olagligheter men väl klantigheter raskt mörkades undan.

  4. Träffad
    08 juni 2009 kl. 10:31

    Jag noterar att du fortfarande gärna verkar vilja utgå från antagandet att besluten är rationella, väl avvägda och välgrundade kompromisser i en komplex och imperfekt omvärld.

    Jag har inga invändningar mot antagandet att omvärlden för projekt och beslut är komplex eller att den är imperfekt. Där instämmer jag till fullo. Däremot är jag inte lika övertygad om att besluten, trots detta, alltid kan antas vara väl avvägda och välgrundade kompromisser, där det enda problemet är brister i kommunikation. Vilka grunder talar för det?

    Kanske ska det vara mer ett grundantagande av religiös karaktär? Jag måste helt enkelt tro på det, som ett grundfundament för allt vetande?

    Jag vill helst avstå från att anta att specialisthandläggarnas kritik enbart grundar sig på bristande helhetssyn som en konsekvens av att de allvetande kompetenta beslutsfattarna inte lyckats kommunicera.

    Jag vill hellre låta ekvationen ta hänsyn till att de som är specialisthandläggare ofta inte har sämre bildning, insyn eller förståelse än deras chefer. Att chefen är chef och inte handläggare, är ofta ett resultat av tillfälligheter, social kompetens, personliga nätverk och personliga karriärval, snarare än ett utfall av objektiv personlig kompetens. Men vi kan ju, i den bästa av världar, anta att chefen alltid är den vassaste kniven i lådan – det är därför han/hon är chef.

    Varför ska vi förringa handläggaren till någon mindre vetande? På vilka grunder gör vi det antagandet? Varför ska vi okritiskt acceptera beslutsfattaren som kunnig, kompetent och tillräckligt insatt? På vilka grunder gör vi det antagandet? I den bästa av världar skulle det kanske vara så.

    På vilka grunder ska vi anta att själva beslutsprocesserna är rationella och optimerade för beslut i en komplex och imperfekt omvärld? Talar verkligen resultaten för ett sådant antagande? Verkar det vara orimligt att överhuvudtaget ifrågasätta beslutsprocessernas rationalitet med hänsyn till de senaste årens genomgripande ominriktning och förändringar i organisationen.

    Med ett annat, mer kritiskt förhållningssätt till våra beslutsprocesser, beslutfattare och handläggare, så kanske resultaten i en imperfekt värld, bl.a. den debatt vi refererar till, snarare indikerar att sådana antaganden bör tas med en nypa salt?

    Vi lever helt klart inte i den bästa av världar, och det måste vi alla kunna hantera ur våra respektive perspektiv – inte bara ”specialisterna”.

    Eller, så har jag fel. Lösningen i en sämre värld är helt enkelt tydliga mandat och ordervägar.

    Det kan jag köpa i en tidskritisk omvärld, t.ex. i krig där insatserna är nationell överlevnad och resursförbrukning en underordnad fråga. Jag har svårare att acceptera det i en fredlig omvärld, där tidskraven bestäms av projektägarna och där det är skattemedel som förbrukas. Medel som skulle kunna stoppas i många minst lika viktiga hål.

    Men, vad vet jag, en enkel och gnällig handläggare… Jag ska nog hålla käften och bara uttala mig om sådant jag förstår (vilket definieras av min hierarkiska position i organisationen).

  5. 08 juni 2009 kl. 11:05

    Men snälla Träffad, ta inte i så!
    Beslut är inte alltid (sällan?) ”väl avvägda, rationella och vägrundade kompromisser” just därför att vi, som jag redan hävdat, inte lever i den bästa av världar. Bristen på kommunikation i alla ledder och plan är en av många faktorer som förstör processen, det finns många flera.
    Frågan är om det överhuvudtaget går att nå idealbilden i en så hårt politiskt styrd och samtidigt så specialiserad organisation där alla, på sin nivå, egentligen är utbildade för krigets krav och krigets tankemodeller till att vara just chef.

    Visst skulle det förenkla om man kunde utgå från allas goda vilja att lotsa ett beslut rätt förbi alla organisatoriska grynnor. Att jag skulle göra det motsägs väl i viss mån av mitt inlägg 6:12 ovan.

  6. Träffad
    08 juni 2009 kl. 17:21

    Sorry, blev kanske lite väl inspirerad bakom tangentbordet…

    Du har helt klart satt fingret på själva problemet. Verkligheten är inte enkel och idealisk. Därmed kan man inte förvänta sig enkla och självklara lösningar. Det finns många sidor och perspektiv att beakta – många rätt och många fel. Det är ju precis det du säger.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s