Hem > Okategoriserade > Tänk om, Gud förbjude, någon annan har rätt….

Tänk om, Gud förbjude, någon annan har rätt….

Som hängiven, kunnig och engagerad tjänsteman arbetar du hårt för det du, och som du uppfattar det många andra, tror på vara det bästa för Försvarsmakten och för landet. Med sakargument och med din stora kunskap och erfarenhet, argumenterar du, jobbar, lobbar och diskuterar du. Du använder alla officiella och inofficiella kanaler du har tillgång till för att få de slutliga beslutsfattarna att inse att det är din och dina meningsfränders lösning som är, kanske inte den enda, men den bästa vägen mot målet.

Trots allt hårt arbete, trots all kunskap och erfarenhet och trots alla goda argument kör du huvudet i väggen. Du upplever höga chefer som inte lyssnar, åtminstone inte på dig, och du övertygas till slut om att det är andra kriterier än dina, strikt sakliga, som fäller avgörandet.
Politiska signaler som utgår från andra urvalsfaktorer än dem som du tycker borde vara självklara, konkurrens mellan försvarsgrenar och ren och skär oportunism hos enskilda beslutsfattare resulterar, som du ser det, i beslut som inte bara väljer en annan lösning än din, utan en lösning som dessutom är fullständigt fel, kontraproduktiv, förmågeraserande och ett slöseri med skattemedel.
Trots din kamp för det enda rätta blir resultatet något som du ser som ett svek mot Försvaret och mot landet och själv riskerar du att hamna ute i kylan utan några som helst fortsatta påverkansmöjligheter.

Beskrivningen ovan är min egen sammanfattning av de stämningar och den frustration som från och till framkommer i några bloggar med koppling till Försvarsmakten, kanske främst Wisemans. Inte så ofta hos Wiseman själv som bland de, oftast anonyma, kommentarerna.

Verkligheten är väl den att många stora och avgörande beslut ofta tas utifrån också andra bevekelsegrunder än de ur ett enskilt handläggarperspektiv strikt sakliga.
Partitaktiska politiska överväganden, politisk kohandel, arbetsmarknadspolitik, medveten kortsiktig risktagning, hänsyn till utländska regeringar eller handelspartners, hemliga överenskommelser med andra länder eller med industrin, personrelaterade faktorer, avvägningar mellan olika politik- eller sakområden är bara några exempel som ligger utöver det rent sakliga vid beslut om stora materielprojekt, ominriktningar eller vad det nu kan vara. Faktorer som inte alltid är kända, och kanske inte heller ska vara det, för alla.

Det som också kan vara svårt att acceptera för många, är att ett beslut faktiskt kan vara, rent sakligt, väl övervägt och välgrundat men bygga på någon annans konkurerande men välmotiverade, underbyggda och sakligt korrekta yttrande eller förslag. Ett äpple kan vara nog så surt ibland.
Den stora skillnaden mellan att vara övertygad om att ha rätt och att få rätt kan vara svår att hantera och ett fortsatt ältande resulterar ofta i en kamp mot väderkvarnarna, en kamp som drivs i fikahörnan och nuförtiden även i bloggkommentarer.
Att argumentera utifrån grundförutsättningen att det bara finns två möjliga lösningar på ett problem, ”mitt sätt och fel sätt”, har aldrig varit särskilt framgångsrikt i längden!

Annonser
  1. Träffad
    29 maj 2009 kl. 8:30

    Insiktsfullt och tänkvärt.

    Ofta det perspektiv som mer mogna, erfarna och insiktsfulla ledare har på kritik från verksamheten.

    Jag antar att medarbetarnas kritik beror på deras bristande helhetssyn snarare än att de besitter intressanta insikter som bör beaktas. (Hur kan de ha några intressanta perspektiv på sakfrågan, när de knappast har helhetssyn och förstår vilka komplexa grunder beslutet måste fattas på?) Då kan jag fortsätta förlita mig till den enkla beslutsmodell som är nödvändig för att överhuvudtaget kunna komma till beslut i den komplexa verkligheten – på nivåer långt över handläggarna förenklade beslutsomvärld.

    I grund och botten är dock gnället ett uttryck för, och en värdemätare för, bristande förtroende. Det är nog snarare så att handläggarna ifrågasätter beslutsfattarnas helhetssyn, för ur ett handläggarperspektiv så byggs helheten av detaljerna. En helhet utan grund i detaljerna är bara en abstrakt konstruerad ”verklighet” och saknar relevans i den konkreta verklighet som handläggarna verkar i och som förändras av besluten.

    Bristande förtroende i en värld av sakliga, väl övervägda och välgrundade beslut, är ett uttryck för brister i ledarskap och kommunikation. Om medarbetarna inte har bättre förståelse för besluten, så är det mer ett ledningsproblem än ett problem för verksamhetsutövarna och gnällspikarna. Har man verkligen lyckats kommunicera de viktiga grunderna för kommande beslut? Har man verkligen lyckats förklara varför man fattar de beslut som behöver fattas? Ska man överhuvudtaget behöva förklara detta eller borde inte idioterna rätta in sig i ledet och lita på sin ledning? Förtroende ”by order” borde vara grundinställningen i organisationen?

    Ditt inlägg bygger på antaganden om både beslutsprocesserna, de som fattar besluten och de som inte är nöjda. Låt oss anta att kritiken bara är uttryck för mindre vetande medarbetares förenklade svart-vita syn på omvärlden. Låt oss anta att våra beslutsprocesser är väl beprövade och fungerande med hög kompetens på olika nivåer. Låt oss anta att kritiken kommer från medarbetare som bara kan se ”rätt och fel” på saker och ting. Låt oss anta att medarbetarna saknar insyn i alla beslutsfaktorer och att de bara kan driva frågor ur ett väldigt smalt perspektiv. Kanske är dina antaganden nära verkligheten? Kanske är de helt fel – men väldigt bekväma om man vill göra det lätt för sig som beslutsfattare? Kanske ligger sanningen däremellan?

    Vad är ett surt äpple? Det beror på vem man frågar och ur vilket perspektiv man utvärderar saken.

    Du redovisar ett perspektiv som säkert till stora delar är korrekt och väl värt att beakta – det manar till ödmjukhet och eftertänksamhet, men det är nog inte hela den enkla sanningen eller det enda perspektivet värt att beakta.

  2. Peter Neppelberg
    29 maj 2009 kl. 11:34

    Till ”Träffad” (som till min glädje förstått och kommit till insikt i stora delar av problematiken)

    Jag har i mina tidigare mail och blogginlägg försökt hålla mig till sakfrågor och konsekvenser av beslut och undvikit ”de mjuka frågorna”.
    Det här är första (och förhoppningsvis sista) gången jag kommenterar detta.

    Det ”avgörande” ordet heter prestige!

    Jag precis som så många andra har fattat mindre väl valda beslut, som vi har haft svårt att ändra på när medarbetare eller underställda påpekat brister däri. Det är aldrig roligt att backa! I många fall höjer man rösten och tar till ovidkommande argument eller i värsta fall ”nödlögner” och kör på tills man verkligen är överbevisad. Att backa blir allt svårare ju längre ”saken” fortskrider. Till sist, när man måste ge sig, blir det oerhört förnedrande för det egna ”egot”.

    Men det som i verkligheten uppstått, utan att man ibland förstått det hela, är att man förlorat sin auktoritet som ”chef”. Konsekvensen av detta är nästan alltid värre än det felaktiga sakbeslutet. Förtroendet för chefsskapet är rubbat.

    Det som för den enskilde kan kännas som mest ”kränkande” i den pågående försvarspolitiska debatten är att när vi riktar, i som vi uppfattar det saklig kritik, mot FML gällande den inriktning eller de beslut som fattas så möts vi med tystnad.
    Är vår röst och vår begränsade insikt (avsaknad av helhetsbild enligt ”Träffad”) inte något värd?
    Därmed upplevar jag, och många med mig, att den värdegrund som ”vi” inom försvarsmakten kommit överens om åsidosätts från FML sida. Den verkar bara gälla när det ”passar”, och ensidigt uppifrån och neråt och inte tvärtom.

    Tänk om allt det jag och alla andra skriver i öppna brev och på bloggar, också kunde publiseras på FM interna hemsida EMIL eller i Försvarets Forum.
    Tänk vilken vital och livlig debatt, där åsikter verkligen bryts mot varandra, vi skulle ha inom FM. Som jag ser det finns inget som hindrar ÖB att återta det tappade förtroendet ……. Varför inte börja med en egen ”ÖB bloggsida” precis som Tolgfors, Bildt, Widman, Lindenstam mfl?

    Slutligen det man ofta glömer vid allt beslutsfattande är:

    ”Dagens problem beror på gårdagens lösningar.
    Morgondagens problem kommer att bero på dagens lösningar.”

    Detta är väldigt lätt att glömma!

    Trevlig Pingst
    Np

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s