Hem > Okategoriserade > Rysslands historia en politisk fråga

Rysslands historia en politisk fråga

Ett lands och ett folks historia är en del av det nationella arvet och av det kollektiva minnet. Hur historien tolkas och presenteras i skolor, böcker och media är också en viktig del av hur den traderas och planteras.
Att historieskrivningen och -uppfattningen är politiskt viktig är en självklarhet för regimer som, åtminstone till delar, bygger eller legitimerar sitt maktinnehav och sin politik med hänvisning till en viss historiesyn och historisk verklighetsuppfattning.

I Ryssland har regeringen de senaste åren drivit en kampanj för att den officiella historieuppfattningen, framförallt om Stalintiden, VK 2 och kalla-kriget-perioden, ska vara den allenarådande, den som förmedlas i skolor och vid högre utbildning och som ska gälla som förklaringsmodell till rysk politik både då och nu.
För att ytterligare sätta kraft bakom orden har nu president Medvedev tillsatt en kommission med uppgift att ”motarbeta försök att skriva om historien på ett sätt som kan skada ryska intressen.” Samtidigt är ett lagförslag på väg genom Duman som stadgar fängelsesstraff för den som bl a anklagar Röda Armén för krigsförbrytelser eller olaglig ockupation under VK 2.

Både kommisionen och lagförslaget speglar den ryska regimens försök att återknyta till en tidigare nationell storhet, till historiska starka ledare och till perioder som krävde nationell enighet och till uppslutning bakom makthavarna.
Försöken att använda en tillrättalagd historieskrivning för att legitimera den egna politiken och det egna maktinnehavet är i och för sig inget specifikt ryskt, sådana har funnits överallt i alla tider.
Det öppna och arroganta sätt det görs på och satt i relation till övrig rysk politik visar ändå tydligt på att Ryssland tar ytterligare ett steg bort från ett positivt, öppet och demokratiskt samhälle präglat av mångfalld och fri åsiktsbildning.

Annonser
  1. spanaren
    21 maj 2009 kl. 19:11

    Är det törhända kanske så att den ”påbjudna”
    historien i mycket hög grad överenstämmer
    med vad folkmajoriteten i Ryssland anser?
    Varför då torgföra en för ryssarna främmande
    av västdemokrati influerad historieskrivning?

    Ryssland är inte och har aldrig bortsett från
    korta perioder i samband med ryska geopolitiska
    katastrofer varit en västdemokrati.
    Man uppfattar sig som ett ”annat Europa”
    med rötter i Bysans och Mongolväldet med sin
    egen kultur, religion och historia.
    Medvedev förlade toppmötet i Khabarovsk för att
    visa att Ryssland inte är Västeuropa utan en
    euroasiatisk stormakt….

    Hur utvecklingen blivit om inte den demokratiska
    regering som tillträdde i samband med den ryska
    revolutionen och Tsarens abdikation i februari 1917
    inte störtats av bolsjevikernas statskupp i oktober
    samma år får vi aldrig veta. Jeltsins ”västdemokrati”
    efter den andra ryska geopolitiska katastrofen
    under 1900-talet gjorde ”västdemokrati” till en
    omöjlighet för överskådlig framtid vilket visat
    sig i dumavalet där ”västdemokraterna” samlade
    mindre stöd totalt än vad Sverigedemokraterna
    har i Sverige. Om detta kan VI tycka mycket vilket
    inte torde bekymra Putin/Medvedev i högre grad.

    Vi bör kanske inse att alternativet till de idag
    med ”styrd demokrati” regerande makthavarna inte
    är en västdemokrat som Kasparov utan en Limonov eller en Dugin med ideologierna NazBol och Euroasianismen (Googla).

    I en stor opinionsundersökning i Ryssland kom
    Stalin på tredje plats som störste ryss i historien.
    Inför valet 2004 fann Montefiore författaren till de kända böckerna om Stalin att minst 25% av de tillfrågade skulle rösta på Stalin om det vore möjligt.
    Säger det oss något om hur ryssen i gemen ser på sin historia?

    Intresserade av den verkliga verkligheten i rysk
    nutida historia uppmanas läsa den svenske rysslandsexperten Lennart Samuelssons bok
    ”Tankograd” som skildrar den ryska historien
    1917-1953 i en rysk industristad (Tjeljabinsk)

    Vad som enligt min mening är intressant är
    avslutningen på artikeln i The Moscow Times.
    ”The bill, spearheaded by Emergency Situations Minister Sergei Shoigu, also calls for severing ties with countries that officially revise the history of World War II and barring the leaders of such countries from entering Russia.”

    Vilka möjligheter finns här för åtgärder mot
    kanske främst Baltstaterna, Ukraina och Georgien
    men även Polen?

  2. Nils
    21 maj 2009 kl. 20:40

    citat:
    Vad som enligt min mening är intressant är
    avslutningen på artikeln i The Moscow Times.
    “The bill, spearheaded by Emergency Situations Minister Sergei Shoigu, also calls for severing ties with countries that officially revise the history of World War II and barring the leaders of such countries from entering Russia.”

    Gäller Finland också. Skall bli intressant att se hur den nya ryska versionen utav skotten i Mainila kommer att se ut ( Skotten i Mainila = rysk förevändning att angripa FInland 1939. Ryssarna sköt med artilleri mot sina egna ställningar och anklagade finnarna …. )

  3. spanaren
    22 maj 2009 kl. 7:41

    Nils,

    Med sitt starka existensförsvar och enligt
    min mening kloka utrikes/säkerhetspolitik är
    det nog ingen större risk att ”ryssen kommer”
    till Finland – varför skulle de göra det?

    ———-

    Vad gäller ryssarna i gemen och deras uppfattning
    om historien. Är det så att man accepterar ”det nära
    utlandet” som oberoende stater i verklig mening
    eller ”utbrytarprovinser” som liksom 1918-1940
    kommer att återföras ”Heim ins Reich”?
    Ukraina har alltid varit ett rysk kärnområde även
    om ukrainska nationalister förekommit Från Mazepa som
    gick över till svenskarna under Karl den Tolfte
    till dagens president Yuschenko som är USAs man.
    Estland/Lettland avträddes av Sverige i freden
    i Nystad 1721 till Ryssland ”på evig tid”.
    Georgien har varit ryskt sedan Napoleonkrigens tid
    i Europa.
    Litauen tillföll tillsammmans med ”Ryska Polen”
    Ryssland efter Polens delningar på 1700-talet.
    Sett i detta sammanhang kanske en RYSS uppfattar
    självständigheten för de IDAG förlorade provinserna som tillfälliga episoder i historien…

    I internationella media talas nu om ett nytt krig
    i Georgien senare i år. Ryska trupper bevakar
    gränserna till rest-Georgien och tunga vapen
    som T-90 stridsvagnar och S-400 Triumf fjärrluftvärn
    frambaseras till Abchasien och Sydossetien.
    I Ukraina fortsätter det politiska och ekonomiska
    kaoset och president Yushenko har bara 2% stöd.
    2/3 av ukrainarna motsätter sig NATOanslutning.
    Vad gäller EU är 45% för närmare samarbete med
    Ryssland och drygt 30% för EU enligt aktuella opinionsundersökningar.
    Mot Baltikum hårdnar tonen som framgår av dagens
    artikel i Moscow Times om toppmötet i Khabarovsk.
    Notera stycket: Foreign Ministry spokesman Andrei….

    http://www.moscowtimes.ru/article/600/42/377335.htm

    Slut på dagens uppsats i ämnet rysk historia.
    Berätta gärna hur fel jag har……

  4. spanaren
    22 maj 2009 kl. 11:03

    Den länkade artikeln är hämtad från
    Radio Free Europe och skriven av en
    ”västvänlig” rysk journalist.

    Blir detta den ”påbjudna” historien om,
    hur otroligt den än kan verka idag, en
    ”västdemokratisk” regering tar makten i Moskva?

    http://www.rferl.org/content/Medvedevs_Terrifying_Order/1736554.html

    President Medvedev varnade idag i Khabarovsk
    Västmakterna för intrång i den historiska ryska intressesfären genom det av Sverige/Polen ledda ”Östliga Partnerskapet”. EU svarade att de inleder samarbete med vem de behagar.
    Visade kanske inte Georgienkriget
    att Ryssland om de provoceras tillräckligt kan
    ta till militära maktmedel enligt Medvedevdoktrinen?
    Vad gör EU/NATO då -startar storkrig i Europa/VK3
    för Ukraina/Georgien?
    Vad har allianfria och militärt avrustade staten Sverige säkerhetspolitiskt att vinna på
    att tillsammans med Polen och Litauen betraktas
    som de mest ryssfientliga länderna inom EU.
    Mest ryssvänliga är Tyskland, Frankrike, Italien,
    Grekland mfl.
    Neutrala anses bla Finland, Estland, Lettland vara.
    Källa: Radio Free Europe.

    http://www.rferl.org/content/Medvedevs_Terrifying_Order/1736554.html

  5. Alamo
    22 maj 2009 kl. 14:55

    Är man kompis med rätt personer i den ryska militären spelar det dock ingen roll vilken historiesyn man har. Man kan till och med vara nynazist. Det väsentliga är att man är rysk ”patriot”. Se länkarna från denna text:

    http://traditionalistblog.blogspot.com/2009/05/courting-cossacks.html

  6. spanaren
    23 maj 2009 kl. 15:00

    Eurasia Daily Monitor (Jamestown Foundation)
    har en artikel signerad Pavel Felgenhauer
    – rysk säkerhetspolitisk expert ofta anlitad av
    media i Väst.

    Enligt min mening är sista stycket det viktigaste.

    En reflektion i samband med vad som skrivs om
    Georgien i artikeln.
    Anslöts Gotland 1808 till Ryska Imperiet på begäran
    av befolkningen i Visby eftersom ön då som nu var
    helt försvarslös…?

    http://www.jamestown.org/programs/edm/single/?tx_ttnews%5Btt_news%5D=35018&tx_ttnews%5BbackPid%5D=27&cHash=a047cd0b30

  7. 23 maj 2009 kl. 21:52

    ”…Det öppna och arroganta sätt det görs på och satt i relation till övrig rysk politik visar ändå tydligt på att Ryssland tar ytterligare ett steg bort från ett positivt, öppet och demokratiskt samhälle präglat av mångfalld och fri åsiktsbildning.”

    Javisst kan det vara så – men det kan ju vara precis tvärtom också – eller ❓

    Wi som fortfar att andas får se… 💡

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s