Hem > Okategoriserade > Have gun, will travel

Have gun, will travel

Försvarsminister Tolgfors börjar sväva på målet vad gäller skyldigheten för de yrkes- och kontraktsoldater han vill införa att delta i internationella operationer.
Om detta verkligen är hans mening, att obligatoriet ska bort, sågar han verkligen av en av de många grenar han försöker sitta på samtidigt.
Ett av de tunga argumenten för ett yrkesförsvar har ju varit att komma bort från den dyra och omständliga utlandsstyrkan och att vi i framtiden med korta tidsförhållanden, ska kunna skicka ut färdiga, stående och samövade förband.

Ministern verkar ha påverkats av diverse debattörer som ojat sig över ett eventuellt tvång, bl a med hänvisning till ”barnens skolgång, familjesituation, lång och oförberedd bortovaro från hemmet, risker för äktenskap och förhållanden” och allt vad det nu kan vara.
Sorry, men jag köper inte de argumenten! Dessa, och andra problem, har funnits för yrkessoldater i alla tider och ingår i jobbet. Begreppet ”army wifes” är välkänt i både UK och USA och på andra språk överallt där det finns ett aktivt yrkesförsvar och de vet vad det innebär att vara gift med, inte bara soldaten, utan även med försvaret. Det är bara att krasst konstatera att om inte soldaten och hans/hennes familj är beredda att acceptera detta har vederbörande valt fel jobb och/eller fel partner.
Att det skulle vara oskäligt att ställa sådana krav på en frivilligt anställd soldat, eller för den delen familjen, i en situation då Sverige inte är direkt hotat, faller som argument om man jämför med de krav samhället ställer på ofrivilligt arbetslösa och deras familjer.
Finns det ett ledigt jobb i andra ändan av landet är det bara att packa väskan och åka, oavsett vad familjen och du själv tycker. Alternativet är indragna förmåner och socialen nästa.

Hela denna debatt är en följd av Sveriges 200-åriga fred som givit en något naiv och idealistisk inställning till militär verksamhet, militärt våld och riskerna i en krigszon. Sådant är något som andra, åtminstone efter kavalleriattacken vid Bornhöft, ägnar sig åt. Då politikerna nu börjar inse konsekvenserna av sin höga svansföring och all retorik om vårt solidariska ansvar, kommer eftertankens kranka blekhet och man darrar på manchetten.
Det är nog så både för anställda och politiker, att ska vi ha ett yrkesförsvar och dessutom vara med och leka bland de stora pojkarna, får vi nog också leken tåla!

Ett tydligt exempel på den svenska inställningen upplevde jag för ett antal år sedan då jag tillsammans med några svenska officerare besökte ett franskt arméförband. En av deras enheter hade just återkommit från en oväntad brandkårsutryckning till en fd koloni i Afrika, resulterande i både stridsaktiviteter och förluster.
En av mina kamrater, väluppfostrad i svensk ”basker-blå-tradition”, sade att han aldrig skulle åkt under de premisserna och frågade en fransk kollega varför han inte vägrat. Tursamt nog förstod fransmannen inte frågan. Detta berodde inte på språksvårigheter utan på att frågeställningen som sådan, och dessutom från en professionell officer, helt föll utanför fransmannens begreppsvärld.
Den svenska begreppsvärlden verkar inte ha ändrats säskilt mycket….

Annonser
  1. spanaren
    14 maj 2009 kl. 13:08

    Är förklaringen till Sveriges för många helt
    obegripliga försvars och säkerhetspolitik att
    statsledningen (även försvarsledning och opposition)
    tror att vi åtminstone i närområdet har ett
    läge som beskrivs av Immanuel Kant i hans kända
    avhandling ”Zum ewigen Frieden”?

    http://en.wikipedia.org/wiki/Perpetual_peace

    Utrikesministern benämner på sin blogg Västs
    intrång i de ryska kärnområdena
    – ”Det östliga samarbetet” fredspolitik.
    Vad anser man om det i Moskva som i århundraden behärskat Ukraina, Baltikum och Georgien bortsett från korta perioder i samband med ryska geopolitiska katastrofer – från vilka man alltid återhämtat sig….
    Ger ”Eurovision Song Contest” första semifinal
    en antydan av stämningsläget i dagens Ryssland?

    Det finns kanske fler tecken i tiden på att inte
    Kants teorier styr politiken utanför östra delen
    av Skandinaviska halvön vilket gör att det finns
    anledning att ompröva löftena om militärt bistånd
    till tex Baltikum. ”Soldat Markus” med direkt
    förbindelse till HKV men fortfarande bara ett gevär
    kan ju råka ut för en ”olyckshändelse medförande
    personskador tom dödsfall” i utövandet av sin
    ”fredstjänst”. Detta kan naturligtvis inte godkännas
    av fack och anhöriga…..

    Öster om Gotland är det självklart fortfarande
    Clausewitz teorier som bestämmer politiken.
    Även USA/NATO verkar inte helt övertygade om
    att det inom en överskådlig framtid råder
    ”En evig Fred” – vi går före och visar vägen….

    Instämmer med Per Hammarberg och har tagit del
    av de helt otroliga förhållanden som beskrivs
    på nätsidorna Wiseman,s Wisdoms och Strilaren II
    Bo Pellnäs har helt rätt när han kallar vårt land
    ”Dårarnas paradis”…..

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s