Hem > Okategoriserade > Beredskap – hur sexigt är det?

Beredskap – hur sexigt är det?

SvD kämpar vidare vad gäller kaoset i Försvarets anskaffning av olika ledningssystem. Detaljer om detta, något jag för övrigt saknar, inhämtas med fördel från Wisemans blogg.
Frågan har nu fått sådan status att den ska tas upp på Försvarsmaktens informationsmöte med försvarsutskottet där en av anledningarna till detta sägs vara just vad som avhandlas i bloggosfären. Starkt jobbat Wiseman m. fl.!

En annan och kanske inte lika sexig fråga som ska behandlas vid mötet är ”Sveriges militära incidentberedskap – här och nu! Vilken incidentberedskap har flyg-, sjö- och markstridskrafterna att omedelbart ingripa mot kränkningar av olika slag. Vilka är resurserna och vad kan de åstadkomma – på kort sikt och t ex efter en vecka?”
Bra fråga! Det skulle vara intressant att få närvara och höra svaren!

Beredskap, om den är hög, är dyr och tär på både personal och materiel. Därför har en militär grundregel alltid varit att anpassa beredskapen till förmodade hot och risker men att aldrig gå under en viss lägstanivå. Allt för att det ska finnas resurser att initialt möta det oväntade om det skulle inträffa.
Beredskap och viljan och förmågan att visa upp den har också ett annat syfte och effekt, eller borde i varje fall ha det. En avvägd och demonstrerad beredskap är för många, framförallt utomstående, ett mått på Försvarets professionalitet och hängivenhet inför uppgiften, en signal att Försvaret inte är en 0700-1700-verksamhet måndag till fredag 1400; att det inte är ett statligt verk bland andra.
En anpassad men också utåt demonstrerad beredskap skapar trovärdighet även för resten av Försvaret.
Vad gäller första delen, det hotstyrda beredskapskravet, vet jag inte var nivå ligger i dagsläget, men om den är i samklang med den i övrigt gällande hotuppfattningen, kan den inte vara hög.

Vad gäller den andra faktorn, signaleffekten av en proffsig och demonstrerad beredskap, verkar den vara helt bortglömd eller bortsparad. Min tro på vår beredskap fick sig en knäck då jag fick klart för mig att det i normalläget inte krävs någon som helst personlig beredskap av Försvarsmaktens anställda. I princip kan hela den svenska officerskåren åka på en månads sommarsemester till Thailand samtidigt. De inskränkningar i valfriheten som görs, styrs inte av några beredskapskrav utan av vad som krävs för att med minimibemanning hålla igång den under sommaren redan starkt reducerade fredsverksamheten. Sådana detaljer, kanske oväsentliga i dagens hotbild, har en stark signaleffekt som minskar trovärdigheten och bilden av en professionell organisation. Signalen blir istället att Försvaret är ett verk bland andra, utan särskilda krav eller skyldigheter.

Annonser
  1. spanaren
    04 april 2009 kl. 7:11

    Är det inte så att alltsedan 1989/1991 då
    historien tog slut i vår del av världen som
    VÅRA politiker ser på saken det inte har funnits
    behov av någon som helst beredskap eller ens
    ett minimum av territorialförsvar. Sverige
    försvaras med en FN-bataljon utsänd i högst
    kompanistyrka till Asiens berg och Afrikas djungler.
    I Östersjöområdet råder om inte evig fred så
    fred inom överskådlig framtid – 50 år?.
    Den stormakt som sedan Birger Jarls dagar varit
    ett av de normgivande hoten mot Sverige har
    omvandlats till en fd Stormakt på ”dekis” med
    försumbar militär förmåga – trodde både folk och politiker i Sverige tills en mindre del av ryska
    krigsmakten (58:e armen förstärkt med LL-trupp)
    på TVÅ dagar totalt nedkämpade en arme
    – större än den planerade framtida svenska armen –
    NATOtränad och försedd med amerikanska ”rådgivare”.

    Har det under den svenska törnrosasömnen funnits
    något som borde varit väckarklockor?

    1.Kosovo: Endast genom förhandlingar med
    Ryssland som företräddes av Jeltsins specielle
    rådgivare Tjernomyrdin (i rysk folkmun kallad
    Jeltsins specielle förrädare)förhindrades ett
    ryskt militärt ingripande på serbisk sida.
    LL-trupperna ilastades i bla Pskov och den ryska
    Svarta Havsflottan med ”hangarfartygsdödaren”
    kryssaren Moskva spetsen – armerad med stridsladdade
    kärnvapenmissiler styrde mot Bosporen.

    2: Tjetjenien kriget där ryssarna snabbt och
    effektiv nedkämpade ”jihadisterna” med bla insats
    av LL-trupp i stor skala.
    Källa: ”Kriget i Tjetjenien” Vera Efron.

    Orangea ”revolutionen” i Ukraina. Rysk
    spetsnaztrupp i bataljonsstyrka flögs in till Kiev. Endast ukrainska spetsnaz ”Bars” desertering förhindrade en våldslösning.

    ”Aljoshakrisen” i Estland. Vad hade hänt om krisen
    spårat ur helt och Ryssland DÅ haft ett intresse av
    att ingripa. Kommer Ryssland med stöd av nu gällande
    Medvedev-doktrin ingripa militärt om en liknande kris uppstår i framtiden i Baltikum. Vad gör VI då med
    Sveriges försumbara militära resurser?

    Idag tycks det stå klart att USA under den nya
    Obamaadminstrationen har vidare globala intressen
    än Östeuropa och fd Sovjetunionen och söker
    samarbete med Ryssland – vilket pris kräver Ryssland?
    Inte ens Bush hjälpte Georgien trots de nära
    förbindelserna mellan länderna. Vem skulle hjälpa
    Sverige i en kris? EU har lika många divisioner
    som Påven under andra världskriget (Jmf Stalins
    uttalande)

    Försvarsutskottet kommer troligen fram till att
    med tanke på NATOs ”Maginotlinje” i Baltikum,
    det starka finska territorialförsvaret och det
    upprustande Norge (fregatter/5:e generationens flyg)
    Sverige inte har behov av någon särskild beredskap
    och att FM kan drivas som andra statliga verk som
    bloggägaren så träffande beskrev det i sitt inlägg.

    Slut på diverse funderingar i anslutning till
    huvudinlägget….

  2. Torkel
    04 april 2009 kl. 12:07

    Det ryktas i HKV att ”någon” har bjudit in politiker och media till en informationskväll den 14 april för att ”informera” om aktuella frågor. Enligt ett cirkulär utan avsändare som har spritts till adressater utanför FM men som inte offentliggjort internt i HKV ska följande frågor avhandlas:

    1. Mot bakgrund av blogg- och mediadebatten. Stridslednings- och luftbevakningssystemet – vart är det på väg? Förlorar Sverige förmågan till kvalificerade och säker stridsledning av flygvapnet – sant eller falsk?
    2. EU-operationen EUFOR i Tchad/CAR. Hur genomförde Sverige operationen, hur avslutades den och vilka avtryck lämnade Sverige? Vilka lärdomar har dragits? Var operationen ur svensk synvinkel en snabbinsats eller – en kort insats? Var det värt kostnaden?
    3. Sveriges militära incidentberedskap – här och nu! Vilken incidentberedskap har flyg-, sjö- och markstridskrafterna att omedelbart ingripa mot kränkningar av olika slag. Vilka är resurserna och vad kan de åstadkomma – på kort sikt och t ex efter en vecka?

    De sakkunniga handläggarna och sektionscheferna ska tydligen inte ges tillfälle att medverka. Så detta verkar vara en klassisk happening där de inbjudna gästerna efteråt ska känna sig mätta (det bjuds på mat) och lugnade (överslätande budskap som tar udden av bloggkritiken). För att det ändå inte bara skall handla om att fylla krävan kommer här några förslag på frågor som kan ställas till de föredragande generalerna:

    1. Har försvarets ledningssystemutredning 2010 (FMLS 2010) grundat sina rekommendationer till ÖB på ordentliga investeringskalkyler och hur ser kostnads-/nyttokalkylen ut?
    2. Hade FM ”blå” stridskrafter någon representation i FMLS 2010 och hur har de stridskraftsspecifika behoven och kraven tagits omhand i utredningens rekommendation till ÖB att införa NBF med GLC/NOC?
    3. Varför förordar ÖB investering i en framtida ovanjordsanläggning GLC/NOC år 2015?
    4. Varför har ÖB valt att inte anskaffa en redan operativ ”utländsk” stridsledningscentral eller att modifiera idag befintliga stridsledningscentraler i skyddade anläggningar?
    5. Vilka tillkommande operativa och/eller taktiska förmågor kan GLC/NOC tillhandahålla som befintliga operativa system inte kan tillhandahålla?
    Vilka faktiska personella och materiella kostnader uppstår vid avveckling av befintliga skyddade anläggningar?
    6. Vad kostar det att bygga upp en motsvarande verksamhet som idag bedrivs i stril- och sjöinfobataljonerna i skyddade anläggningar i en ovanjordsanläggning i Enköping och när nås break-even om detta blir av?
    7. När kan FM interna bestämmelser ändras så att system med NATO-/EU-/Coalition-sekretess kan kopplas ihop med system med svensk sekretess?
    8. Enligt FM inriktningsunderlag skall den bergrumsanläggning i Skåne som inrymmer en stridsledningscentral läggas ner och personalen flyttas till Ronneby respektive Enköping. Kommer därmed bergrumsanläggningen att läggas ner så att de förväntade kostnadsreduceringarna kan infrias eller kommer anläggningen att drivas vidare?
    9. Hur mycket kommer det att kosta att flytta strilskolan från dagens lokaler i Uppsala till en nybyggnation i Enköping och vilka effekter ger detta i termer av operativ förmåga, kompetens och produktivitet?
    10. Har det begåtts några oegentligheter i FM utveckling av NBF med GLC/NOC? Om så har varit fallet: Vad har FM gjort för att avhjälpa de negativa konsekvenserna av detta?
    11. Hur kommer det sig att ett civilt IT-företag som leds av den förre chefen för KRI LED NBF kunde lägga bästa budet och vinna ordern på drygt 200Mkr för fortsatt utveckling av NBF i försvaret?
    12. Har det förekommit och förekommer det idag att civila konsulter, som är anställda av något företag som är med och delar på 200Mkr-ordern för NBF-utvecklingen, arbetar i FM med att ta fram beslutsunderlag som skall resultera i beställningar till sina egna företag?
    13. Finns det några ytterligare tveksamheter i FM ledningssystemutveckling som kommer fram i ljuset om den politiska nivån beordrar en oberoende utredning av FM samlade ledningssystemutveckling?
    14. Vilka operativa bedömningar ligger till grund för att lämna Uppsala flygfält och garnison?
    15. Vad tjänar FM per år på att lämna Uppsala-fältet, med eller utan upplåtelse av nyttjanderätt till Uppsala Air, och hur ser FM kostnads-/nyttokalkyl ut för denna omstrukturering?
    16. Vilka förutsättningar finns att luftförsvara huvudstaden, rikets ledning och för landet vitala produktions- och befolkningscentra om Uppsala-fältet lämnas?
    17. Är det möjligt att blanda beväpnat stridsflyg och civilt flygbolagsflyg på samma flygplats, t.ex. på Arlanda, Hässlö, Skavsta och Bromma? Vad säger flygbolagen, luftfartslagen, internationella luftfartskonventioner och säkerhetsbestämmelserna om detta?
    18. Hur många stridsflygplan går det i ett krisläge att samtidigt ha i luften för att försvara Stockholmsregionen om de baserar på FV fredsbaser (Ronneby, Såtenäs, Malmslätt och Kallax) och hur länge kan stridsflygdivisionerna fortsätta med detta innan de är utslitna?
    19. Vilken förmåga har FM idag att logistikförsörja, tanka, serva, bevaka och skydda stridsflygdivisionerna på civila flygplatser respektive flottiljflygplatserna; hur lång uthållighet kan påräknas?
    20. Hur länge kan luftstridskrafterna trovärdigt försvara landets luftrum och territorium vid ett förhöjt krisläge där Sverige utsätts för systematiska kränkningar och vad kan göras för att öka denna förmåga?

  3. Peter Hammarberg
    04 april 2009 kl. 12:39

    Nej men käre Torkel!
    Inte kan du väl begära att politikerna ska få svar på konkreta, ibland detalj-, frågor.
    För att svara på dem måste ju personal på handläggarnivå delta,något som hittills vad jag vet, aldrig förekommit i umgänget med våra försvarspolitiker.
    Dessutom kan man ju fråga sig om politikerna är intresserade. Konkreta frågor handlar ju ofta om krigsanvändbarheten och krig är något som inte existerar i våra politikers sinnevärld. Det är därför vi har det försvar vi har.

  4. Torkel
    04 april 2009 kl. 18:36

    Peter,
    Lessen, tänkte inte på det… Dumt av mig.

  5. spanaren
    05 april 2009 kl. 6:47

    Mitt 04 april 2009 kl 7:11

    Orangea ”revolutionen”
    Källa: Jane’s mfl internationella källor.
    ———

    Vid läsning av inläggen på bloggen Wiseman’s
    Wisedoms från i dessa frågor mycket insatta
    skribenter kan man som utomstående inte underlåta
    att förvånas av hur landets militärledning agerar.

    Det som under ”Kalla kriget I” var det normerande
    dvs krigets krav lyser nu helt med sin frånvaro.
    Flygvapnet baseras tydligen enligt samma modell
    som det egyptiska 1967…..
    Var tog krigsflygplatserna och bergshangarerna vägen?
    Intrycket hos undertecknad blir att det planerade framtida svenska ”Flygvapnet” blir ett fåtal generation 4+ JAS 39 Gripen NG uppställda centralt i väntan på en eventuell insats utanför Europa.
    NATO-landet Norge ombeväpnar till 5:e generationens plan (F-35) liksom – naturligtvis – Ryssland.
    Tror även landets militärledning att det bibliska
    tusenårsriket redan är här ”då lejonen skola sova
    med lammen” eller är det order från ”högre ort”?

    Vad gäller nätverksförsvaret är jag inte insatt
    men konstaterar att när det testades i slaget om
    Falluja i Irak så fallerade det och eldledningen
    fick ske som fordom med radiokommunikation.
    Är det troligt att den svenska versionen i ett
    skarpt läge fungerar bättre än den västliga militära
    Stormaktens? Eftersom VI bestämt att det aldrig mer
    blir några militära konflikter i vårt närområde
    har ju detta i och för sig ingen betydelse….

    En jämförelse med Finlands säkerhetspolitik är
    intressant. Finska krigsmaktens uppgifter är:
    1.Möta och avvärja ett strategiskt överfall.
    2.Möta en flankerande kris.
    3.Om möjligt med tanke på ovan delta internationellt.

    Vilken analys som är den riktiga får historien
    (som i Sverige tog slut 1989/1991) utvisa…

  6. Torkel
    13 april 2009 kl. 7:47

    Strilstrulet i NBF-utvecklingen borde inte direkt komma som någon överraskning för beslutsfattarna i FM och våra politiker. Redan 2005 författade Statskontoret en utredningsrapport som klädde av kejsaren hans nya kläder – ”Införande av ett nätverksbaserat försvar. Status i oktober 2005”. Men det offentliga minnet är ju kort, så här kommer en önskerepris på Statskontorets sammanfattande synpunkter.

    *******************************************

    ”STATSKONTORETS SYNPUNKTER I SAMMANFATTNING

    Statskontoret har sedan år 2002 på regeringens uppdrag följt Försvarsmaktens utvecklingsarbete med inriktning mot ett framtida nätverksbaserat försvar (NBF). Underlaget för Statskontorets iakttagelser och bedömningar har främst utgjorts av Försvarsmaktens redovisningar till regeringen (Försvarsdepartementet) enligt de krav på återrapportering som angetts i de årliga regleringsbreven. Därtill har Statskontoret deltagit vid Försvarsmaktens föredragningar och presentationer av utvecklingsarbetet samt genom återkommande besök vid UtvC i Enköping.

    Statskontorets synpunkter och rekommendationer utgår från verkets instruktionsenliga uppgifter och kompetensområde och rymmer därmed inga bedömningar med avseende på framtida militär förmåga, den pågående omställningen av det svenska försvaret eller andra frågor av försvarspolitisk karaktär.

    Statskontoret har tidigare noterat att Försvarsmakten hösten 2004 reviderade sina målstyrningsdokument mot bakgrund av den försvarspolitiska propositionen (prop. 2004/05:5) och ett nytt försvarsbeslut. Samtidigt kan konstateras att utvecklingsarbetet sedan Statskontorets föregående granskningstillfälle i mars 2005 och med sikte på Demo05 och 06 och vidare fram mot målsättningarna kring FMLS 2010 och därefter fortsatt har koncentrerats till åtgärder av förutsättningsskapande karaktär. Det gäller i första hand metodutveckling, etableringen av en utvecklingsmiljö med tillhörande tekniska lösningar, utbildningsinsatser, fastställande av designregler och grundläggande regler för framtida säkerhetslösningar. Statskontorets synpunkter på dessa och närliggande frågor finns sedan år 2002 redovisade i halvårsrapporter till regeringen, till vilka hänvisas.

    En fortsatt uppföljning från Statskontorets sida rörande dessa aktiviteter riskerar att i långa stycken innebära upprepningar av sådana iakttagelser och bedömningar som Statskontoret redan tidigare har redovisats för regeringen. Med tanke på den utvecklingstid som förflutit, de resurser som lagts ned i förhållande till uppnådda resultat samt att det faktum att regeringen under nästkommande år står inför avgörande beslut rörande utvecklingsarbetets fortsatta inriktning finner Statskontoret det mer angeläget att vid detta granskningstillfälle uppmärksamma regeringen på särskilt följande förhållanden.

    AVSAKNADEN AV REELLA HANDLINGSALTERNATIV

    Det förväntade resultatet av utvecklingsarbetet fram till och med Demo06 är att ett underlag skall kunna läggas till grund för regeringens vägval beträffande det fortsatta arbetets inriktning och resursbehov.

    Statskontoret konstaterar att FMs nu aktuella redovisningen av utvecklingssituationen inte rymmer några reella handlingsalternativ.

    Rekommendation:
    Försvarsmakten bör utveckla handlingsalternativ till den inriktning som nu är föremål för utveckling. Alternativen bör utformas så att de kan ställas mot varandra med avseende på bl.a. mål, bedömda effekter, genomförbarhet, risker och kostnader och redovisas på ett sådant sätt att de kan läggas till grund för regeringens beslut om vägval. Utgångspunkten för utformningen av olika handlingsalternativ bör vara att NBF inte är en en gång för alla given storhet utan snarare bör ses som ett koncept som kan rymma lösningar med skilda ambitionsnivåer och därmed även olika grad av komplexitet, resursbehov m.m.

    RISKER OCH AVBROTTSMÖJLIGHETER

    Försvarsmaktens bedömning av risknivån som fortsatt moderat är svår att dela med tanke på den utomordentligt höga grad av komplexitet som kännetecknar såväl de framtida lösningarna som utvecklingsarbetets bedrivande. En grundläggande förutsättning för att NBF skall framstå som möjligt att realisera enligt de målsättningar som lagts till grund för arbetet är att säkerhetskraven kan uppfyllas. Enligt Statskontorets bedömning måste risknivån fortsatt bedömas som hög.

    Möjligheterna till och konsekvenserna av att faktiskt avbryta utvecklingsarbetet med nuvarande inriktning och omfattning redovisas inte i Försvarsmaktens rapport. Utan väl analyserade handlingsalternativ och avbrottsmöjligheter föreligger en risk för att regeringen ställs inför ytterst långtgående åtaganden under en följd av år.

    Rekommendation:
    Försvarsmakten bör öka sina ambitioner när det gäller riskbedömning och riskhantering och samlat redogöra för sina bedömningar och de bakomliggande skälen för dessa. Försvarsmakten bör också analysera möjligheterna till avbrott och analysera konsekvenserna av att helt eller delvis avbryta nuvarande utvecklingsarbete.

    SKILDA TIDSPERSPEKTIV

    Statskontoret konstaterar att Försvarsmakten ännu inte redovisat några närmare bedömningar rörande det fortsatta utvecklingsarbetet för tiden efter Demo06, dvs. fram till de förväntade resultaten för FMLS 2010. Till oklarheterna rörande det långsiktiga utvecklingsarbetets inriktning och resursbehov bör, enligt Statskontorets mening, läggas svårigheterna att bedöma de hittillsvarande resultaten med koppling till målsättningarna för Sveriges internationella åtaganden, bl.a. deltagande i europeiska insatsstyrkor fr.o.m. år 2008. Dessutom förefaller det som om den önskvärda samordningen med det civila samhället och därmed bl.a. Krisberedskapsmyndighetens (KBM) arbete med ledningssystemsutvecklingen hittills inte har fått önskvärd omfattning.

    Ovanstående bedömningar kan ha sin grund i att den utvecklingsverksamhet som bedrivs inom ramen för konceptet NBF har nått en sådan omfattning och komplexitet att möjligheterna – inte minst för regeringen – till en effektiv styrning och uppföljning över tiden har minskat. Statskontoret har svårt att identifiera sambanden mellan NBF och de lösningar som skall tas fram för att Sverige i närtid skall kunna svara upp med vad som krävs för i första hand ett deltagande i europeiska insatsgrupper. I den mån sådana samband föreligger borde det på ett tydligare sätt belysas i Försvarsmaktens rapport.

    Rekommendation:
    Försvarsmakten bör se över sin utvecklingsorganisation och formerna för utvecklingsarbetet i syfte att bl.a. förbättra förutsättningarna för förbättrad styrning och uppföljning. Särskilt angeläget är att pröva lämpligheten av en tydligare åtskillnad mellan å ena sidan sådana utvecklingsinsatser som är nödvändiga för att klara Sverige internationella åtaganden i närtid och, å andra sidan, de mer långsiktigt syftande åtgärderna med koppling till målen för FMLS 2010 och senare.

    En klarare åtskillnad mellan de olika tidsperspektiven skulle också bidra till att förbättra överblickbarheten vad det gäller det samlade utvecklingsaktiviteternas mål, resultat och kostnader. Därtill ökar möjligheterna för ytterligare anpassning av de underlag som läggs till grund för regeringens överväganden rörande inriktning och fortsatt finansiering. En genomlysning av formerna för det fortsatta utvecklingsarbetet bör även omfatta en bedömning av hur samordningen med det civila samhällets utvecklingsarbete kan förbättras.

    Enligt Statskontorets mening bör de rekommendationer som ovan redovisats beaktas av Försvarsmakten senast i samband med det samlade beslutsunderlag som under 2006 läggs till grund för regeringens vägval rörande det fortsatta utvecklingsarbetet med sikte på bl.a. omfattande upphandlingar. Med den avvägning som anses lämplig bör rekommendationerna utformas som särskilda uppdrag antingen i kommande regleringsbrev med tillhörande krav på återrapportering eller som särskilda regeringsuppdrag till Försvarsmakten.”

    *******************************************

    Hela rapporten går att läsa på ”http://www.statskontoret.se/upload/Publikationer/2005/2005131.pdf”

    *******************************************

  7. Peter Hammarberg
    13 april 2009 kl. 8:21

    En av de största motståndarna mot NBF var MUST SÄK som hade mycket stora svårigheter och till delar misslyckades med att få igenom ens de mest basala kraven på säkerhet och informationsskydd, dels rörande projektet som sådant, dels rörande demoanläggningen. NBF bara skulle genomföras enligt de drivande generalerna som Kihlat in sig hos vissa politiker. Sådana futiliteter som krav på ens elementär produkt- och projektsäkerhet fick inte utgöra några hinder eller orsaka förseningar. Likt en reostat ovan molnen svävade projektet, levde sitt eget liv och verkar tydligen, trots flera beslut om motsatsen, göra så än.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s