Hem > Okategoriserade > Georgien, ett lackmustest eller inte?

Georgien, ett lackmustest eller inte?

Kriget i Kaukasus i höstas kan åter bli aktuellt och hett politiskt stoff. EU:s undersökningskommission som ska utreda bakgrunden till kriget och även försöka klara ut vem som egentligen började, har läckt delar av vad man kommit fram till.

Av vad som hittills uppenbarat sig, pekar det mesta på att kriget startades av Georgien och då på en direkt order av president Saakashvili.
Kommissionen kritiserar visserligen Ryssland, Sydossetien och Abchazien för ett antal åtgärder som ledde fram till det spända läge som föregick det akuta skedet och Ryssland får uppenbarligen också skarp kritik för det oproportionerliga sätt på vilket man fullföljde motanfallet och hur man underlät att hindra de ossetiska milisstyrkornas övergrepp på georgiska enklaver.
Allt detta senare kommer dock att bli sidospår; det viktiga kommer att bli ”Det var han som började” och politiker världen runt, i Sverige främst Carl Bildt, som så snabbt tog entydig ställning för den georgiska sidan i skuldfrågan, kommer förmodligen att få en hel del att förklara.

Intressant är också hur kommissionens rapport kan komma att påverka den svenska försvarsdebatten. Den ryska påstådda aggressionen har ju framförts som det avgörande utfallet på ”lackmustestet”; det som slutligen fick svenska politiker att vakna, dra huvudet ur sanden och äntligen satsa på en nationell svensk försvarsförmåga.

Kritiker får här ett osökt tillfälle att hävda överreaktion, ”vad var det vi sa”, att Ryssland bara försvarat sina medborgare och att Östersjöregionen fortfarande är en fridens ankdamm. Det är bara att hoppas att regeringen kan stå emot detta och visa på alla andra faktorer i vårt närområde som motiverar de föreslagna satsningarna. Oavsett vem som började visar ju lackmustestet klart och tydligt att militär aggression fortfarande är en del av den maktpolitiska arsenalen i Europa. Kaukasuskriget visade också med önskvärd tydlighet hur det kan gå då egenkonstruerade allianser och solidaritetsförväntningar leder till övermod och inte klarar verkligheten. Även här finns en läxa för Sverige, något som även Per Ahlin, fast i ett annat sammanhang, konstaterar i dagens DN.

Annonser
  1. spanaren
    25 mars 2009 kl. 17:46

    Efter att ha avlyssnat SR P1 temaprogram
    om Ryssland kl.1605 idag borde jag inse hur fel
    jag alltid haft ifråga om Ryssland….

    Ryssland avrustar i själva verket på ett
    sätt som påminner om den svenska politiken.
    Det gäller att lugna allmogen efter det georgiska
    kriget med den pånyttfödda sekelgamla svenska
    rädslan för ryssen….(Varför finns denna fobi?)

    Märkligt nog har NATOs avgående ÖB (Supreme
    Allied Commander)även han fobier om ett ryskt
    hot mot dagens gränser i Eurasien.

    http://www.russiatoday.ru/Politics/2009-03-25/NATO_commander__Russia_undermined_national_borders_in_Europe.html/print

    Vad gäller Georgien kommer det tydligen organiseras
    demonstrationer med syfte att avsätta presidenten
    i början av nästa månad.

    I Ukraina arbetar oppositionen i parlamentet
    för en avsättning av den nuvarande presidenten.

    Vem som då tar makten i Georgien och Ukraina
    återstår att se. Även Ryssland kan kanske
    organisera ”Rent a mob revolutioner” med
    för Moskva önskat resultat om Kreml ser ett
    intresse för Ryssland i en sådan politik.

  2. spanaren
    26 mars 2009 kl. 10:57

    Instämmer i dagens (26/3) inlägg….

    I går tillträdde en ny ÖB för att leda de
    patetiska resterna av vad som fordom var
    Sveriges krigsmakt men idag närmast är en
    förstärkt FN-bataljon vad gäller armen.

    Samtidigt talar politikerna om att bistå
    tex de oförsvarbara Baltstaterna vid en rysk
    frambasering i ”nära utlandet” av någon
    anledning vi inte vet något om idag. Frågan
    är väl snarare om Estland skall försvara
    Gotland än om Sverige skall som fordom bjuda
    ”arvfienden” spetsen i Reval och Riga….

    Georgienkriget bortförklaras trots att Georgien
    hade slagkraftigare arme än Sverige KANSKE har
    2014. (4 brigader med pansar, raketartilleri mm).
    Vid en konflikt i Baltikum finns ingen Rokitunnel
    utan Ryssland kan uppmarschera längs en öppen gräns
    med en (Baltijskij Front?)- armekår.
    Georgien tog två dagar – tar Baltikum två timmar?

    Idag försöker Sverige på alla sätt,tydligen i
    samarbete med fd sovjetrepubliker och Polen,motarbeta
    ryska geopolitiska intressen i Östersjöområdet
    och rysk intressesfär. (North Stream och det östliga
    partnerskapet).

    Har Sverige som allianfri stat, ett militärt tomrum,
    något att vinna på en mot Ryssland fientlig politik
    istället för att samarbeta med de större makterna
    Tyskland/Frankrike/Italien vad gäller Ryssland?

    EUropa väster om Polen vill ha North Stream i drift
    snarast möjligt…..
    Vem hjälper Sverige om Hans Tsaristiska Majestäts
    krigsskepp ”Stereguschy” oanmäld anlöper Slite?

    http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2724689

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s