Hem > Okategoriserade > Mycket blev bra men definitivt inte allt

Mycket blev bra men definitivt inte allt

Efter att ha läst regeringens proposition kan jag konstatera att några av de frågetecken jag hade i mitt tidigare inlägg raderats medan andra, och kanske de viktigaste, kvarstår.

De manöverbataljoner som förslås ska kunna förstärkas med tilläggsförband av olika slag och få förmåga till allsidigt självständigt uppträdande. De blir i så motto till något slags minibrigader. Uppenbarligen ska även förmågan att uppträda i traditionell brigadstruktur finnas eftersom förslagets förbandstabell även innehåller två brigadstaber. Tabellinnehållet i övrigt vad gäller specialförband indikerar även det tanken på två möjliga brigadstrukturer.
Sammantaget med övriga specialenheter och förstärkningsförband verkar förslaget på armésidan vara allsidigt och väl avvägt relativt numerären,utom i två viktiga avseenden. Två artilleribataljoner medger förstärkning av två brigadstridsgrupper, eller uppdelat fyra-sex manöverbataljoner. Det ger ingen som helst uthållighet eller möjlighet till förstärkning i en kraftsamlingsriktning. Bristen på artilleriförband gör det heller inte möjligt att avdela några artilleriresurser till Gotland; detta skulle innebära en alltför riskfylld uttunning av fastlandet.
Samma resonemang kan föras vad gäller de två föreslagna luftvärnsbataljonerna. Kraftsamlas dessa till understöd av markstriden blir inget över för skydd av flygbaser och annan vital militär och civil infrastruktur eller tvärt om. Resonemanget rörande Gotland blir likartat det för artilleriet.
Mot detta kan hävdas manöverbataljonernas egen undertöds- och luftförsvarsförmåga. Erfareheter från moderna krig visar dock på det stora behovet av långräckviddigt artilleri, något som inte finns i bataljonerna och på ett väl dimensionerat luftförsvar. Någon egen förmåga finns heller inte på Gotland.

Flottan och flygvapnet förslås bemannas med uteslutande anställd personal, något som torde öka tillgänglighet och beredskap högst avsevärt samtidigt som, i en trång ekonomi, de höga personalkostnaderna kan komma att få en negativ inverkan på övningsverksamhet och materielanskaffning. Inget sägs heller i det öppna underlaget om anskaffning av adekvat beväpning. Enbart plattformar i form av 100 JAS 39 och sju korvetter ger ingen effekt! Flygvapnet behöver ersättning för bombkapsel 90 och nya luftstridsrobotar och Visbykorvetterna måste få den bordlagda luftvärnsbeväpningen för att kunna lämna kaj om något som helst lufthot föreligger!
För Flygvapnet kvarstår förmågan till flygburen övervakning och ledning medan osäkerhet råder om luftbevakning och flygstridsledning i övrigt.

Materielanskaffningen föreslås i första hand ske genom utnyttjande av och efterhand modifiering och uppgradering av befintlig materiel. Att leva på arvet kan nog gå bra ett antal år framöver men till slut kommer ren nyanskaffning att krävas. Där ger propositionen inrikningen att denna ska ske genom inköp av redan färdigutvecklad materiel och att egenutveckling endast ska förekomma där så är specifikt nödvändigt.
En sådan inriktning är i grunden bra, men kan skapa protester från svensk försvarsindustri som alltför länge kunnat använda Försvarsmakten som sin testbädd och utprovningsorganisation. Risken är att vi i slutändan hamnar i kostnadskrävande materielprojekt av rent arbetsmarknadspolitiska orsaker!

Vad proppen inte ger några entydiga svar på är tidsförhållanden, personalförsörjning och kostnader.
De hot som ligger bakom den nya inriktningen finns idag medan ”det nya försvaret” kan vara fullt operativt 2014 enligt departementet och först framåt 2019 enligt HKV. Oavsett årtal krävs dessutom att man skapar löner, tjänstgöringsavtal och anställningsförhållanden som är tillräckligt attraktiva för att fylla kadrarna med lämplig personal utan att personalkostnaderna tillåts urholka effekten. Detta kommer att innebära en svår balansgång  mellan kraven på personalkvalité och nödvändigheten av konkurrenskraftiga löner; allt i en trång ekonomi.

Ekonomin torde bli det största problemet. ”HKV hävdar att förslaget ryms inom nu gällande ramar” säger försvarsministern. Till det kan väl sägas att HKV har räknat förr, och alltid fel. Av självklara skäl försöker man pressa in så mycket som möjligt i en given budget vilket hittills alltid resulterat i svarta hål, neddragning och svåra omprövningar.
Kan vi misstänka att alliansen ligger lågt i ekonomifrågan tills efter valet och återkommer med, antingen höjningar av försvarsanslagen eller impopulära neddragningar i grundorganisationen efter en eventuell valseger?

Detta leder till den kanske viktigaste varningssignalen. Tidigare stora försvarsbeslut och ominriktningar av vår säkerhetsdoktrin har genomförts i i huvudsaklig politisk enighet över blockgränserna. Detta har skapat den nödvändiga långsiktigheten och relativa säkerheten i genomförandet.
Nu har oppositionen flaggat för motstånd där (S) ställer sig frågande till finansieringen inom nuvarande ramar och där deras presumtiva koallitionsbröder (MP) och (V) helt avvisar förslaget och fortfarande kräver neddragningar på sex – tio miljarder kronor.
Frågan är alltså om regeringens ambitiösa förslag överlever 2010.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s