Hem > Okategoriserade > Putin spekulerar och i Slite bygger man vidare

Putin spekulerar och i Slite bygger man vidare

Enligt en artikel i dagens nätupplaga av RIA Novosti uttrycker president Putin stor oro över den ukrainska, presidentstyrda, säkerhetstjänstens tillslag mot gasbolaget Naftogaz.
Kanske viktigast är Putins uttalande om att åtgärden misskrediterar Ukraina och att Ryssland kanske måste söka sig andra vägar för sin gasdistribution till Europa.
Om Ryssland styr om sina gastransporter bort från Ukraina skulle detta få ödesdigra konsekvenser för landet. Ukraina är nästan helt beroende av Ryssland för sin energiförsörjning och utan den relativa säkerhet som transiteringen till Europa innebär, skulle Rysslands möjligheter att använda energitillförseln som ett påtryckningsmedel mot Kiev öka högst avsevärt.
Dessutom utgör de transitavgifter som Ukraina tar ut en icke oväsentlig del av landets statsinkomster, inkomster som man i längden skulle få mycket svårt att klara sig utan.
Putins uttalande är ytterligare ett tecken på att den oförsonliga maktkampen mellan president Yushchenko och premiärministerTymoshenko kan komma att driva Ukraina rakt i famnen på Kreml.

För Europa i övrigt kan Putins uttalande innebära att man ökar sitt intresse för och snabbheten i skapa alternativa distributionsvägar. Det nyligen ingångna avtalet med Ungern är ett exempel på detta och Ryssland har ökat trycket mot bl a Sverige för att driva projekt  North Stream till ett för Ryssland positivt avslut.
Ryska uttalanden och kontakter har redan satt ytterligare press på Sverige att lämna ett positivt besked.

Om North Stream genomförs innebär det att Sverige måste skapa de resurser som krävs för att upprätthålla sin jurisdiktion över sina ekonomiska zoner, kapacitet att följa upp ryska skydds- och bevakningsstyrkor och trovärdiga möjligheter att upprätthålla sina folkrättsliga skyldigheter. Den ryskbyggda hamnen i Slite på Gotland kan komma att ställa särskilda krav.
Med tanke på hur Sverige hittills hanterat de säkerhetspolitiska konsekvenserna av ett eventuellt fullbordat North Stream är det dock tveksamt om huvudena i Rosenbad kommer att dras upp ur sanden.

Annonser
  1. spanaren
    11 mars 2009 kl. 9:42

    Samtidigt som den svenska utrikespolitiken på
    många sätt provocerar Ryssland – motstånd mot
    den ryska gasledningen i Östersjön, ensidigt stöd
    för Georgien och särskilt president Saakasvilij
    i konflikten med Ryssland, Ukraina och den politik
    som företräds av president Yushchenko samt
    inblandning i Storrysslands inre angelägenheter
    genom ”demokratistöd” till västdemokratiska partier
    som nästan saknar folkligt stöd – värsta exempel
    ”Ett annat Ryssland” (Garry Kasparov i förbund med
    Limonovs Nazbol)bortser man helt från det
    säkerhetspolitiska läget i Östersjön och ser
    inte ens vad den ryska ”basen” i Slite kan få
    för betydelse i avsaknad av trovärdigt svenskt
    militärt skydd. ”Alla länder har en arme – sin egen
    eller någon annans”. Vilken arme skall säkra Slite
    och gasledningen?
    Till saken hör att Västeuropa väster om Polen vill
    ha Nordstream i drift snarast möjligt. Varifrån
    skall det militära tomrummet Sverige kunna påräkna
    ett stöd i en konflikt med Ryssland om Gotland –
    Estland?

    Svenska ”krigsmakten” verkar i Afghanistan i
    kompanistyrka av poliskaraktär. När USA/NATOs
    transporter inom en nära framtid kommer att gå
    landvägen via Ryssland/SCO till Afghanistan via
    det område svenskarna bevakar kanske kriget utvidgas
    dit från Khyberpasset med öppna krigshandligar.
    Vad gör VI då? Kanske kompaniet har en viktigare
    uppgift att säkra Slite än Mazar-e-Sharif.
    Om INTE kanske den propagandafilm som visades
    för de nyinryckta vpl på den från idag inte alltför
    avlägsna tid Sverige organiserade en arme (Okänd soldat) bör bytas mot en för dagens politik mera
    aktuell.
    http://www.lovefilm.se/film/45187-The+Ninth+Legion.do

  2. 12 mars 2009 kl. 10:10

    Att kalla ”Okänd soldat” en propagandefilm var väl ändå att ta i. Edvin Laines klassiska version (1955) visades nog inte för att stärka de värnpliktigas tro på möjligheten att stå emot en stormakt; därtill var den alltför realistisk vad gäller krigets konsekvenser och stridens brutalitet och hade nog i det avseendet en avskräckande effekt.
    Som en beskrivning av praktiskt ledarskap i svåra situationer var filmen däremot utmärkt och användes därför främst i befälsutbildning (även av vpl befäl) som underlag för diskussioner och egna moraliskt/etiska funderingar.
    Mollbergs nya version från 1985 är kanske bättre som krigsfilm och actionrulle betraktat men ger kanske inte samma möjligheter till några djupare tankar kring ledarskapets i krig svåra dilemma.

  3. spanaren
    12 mars 2009 kl. 10:52

    Den klassiska versionen av ”Okänd Soldat”
    gjorde när Sverige organiserade en arme
    med krigsdugligt befäl och värnpliktiga
    ett oförglömligt intryck på generationer
    av svenska män. Att kalla den propaganda var,
    som så ofta förr, ett av mina misstag vad
    gäller formuleringar i mina inlägg.

    Idag gäller andra prioriteter men kanske
    den ryska filmen ”The ninth legion” kan ge
    de svenskar i uniform som sänds till Afghanistan
    och framförallt politikerna en tankeställare om att utvecklingen kanske tar en annorlunda vändning än vad man tror idag. Vad gör VI då?
    Filmen är lika realistisk som ”Okänd soldat”.

    När USA/NATO tvingats lämna sin sista bas i
    Centralasien blir man för ickemilitära transporter
    till Afghanistan helt beroende av Ryssland/SCO.
    Dessa transporter sker liksom de sovjetiska över
    floden Amu-Darja in i Afghanistan nära de områden
    svenskar är förlagda idag. Är det inte troligt att
    afghanska motståndsrörelsen, liksom i Khyberpasset,
    angriper dessa transporter och inte kommer att
    göra någon skillnad på vilken ”korsflagga” som
    pryder utlänningens uniform och att slutet för
    det lättbeväpnade svenska kompaniet blir som i
    den ryska filmen om amerikansk hjälp med pansar
    flyg/artilleri inte hinner fram?

  4. 12 mars 2009 kl. 11:07

    Vad jag förstått är det svenska förbandet i Afghanistan utrustat med pansarterrängbilar m/Sisu och stridsfordon 90 kommer att tillföras (om så inte redan skett.)Strf 90 är så nära en stridsvagn man kan komma…
    Det är inte någon pansardivision direkt, men ett väl så eldkraftigt mekaniserat kompani om man väljer det alternativet. Om det sen är något att stå efter är en annan femma. Historien visar vad som kan drabba mekaniserade förband i aktuell stridsmiljö; något som även USA insett. De slåss i Afghanistan, inte med pansar utan med lätta infanteri- och jägarförband och med flyg och hkp som back up.

  5. spanaren
    12 mars 2009 kl. 20:06

    Min uppfattning om det svenska kompaniet
    skiljer sig från vad Peter Hammarberg skriver.

    En artikel i SvD återger min uppfattning av
    den undermåliga svenska utrustningen.
    ”Fredliga förhållanden råder” ju i Mazar-e-Sharif
    enligt ledningen i Sverige. Samma naivitet som
    gäller Sveriges säkerhetspolitik i övrigt….
    Danska bataljonen har Leopard mbt och deltar
    aktivt i striderna medan vi är ”hjälparbetare
    i uniform och trafikpoliser”.

    Även om det svenska kompaniet idag i likhet med
    bla tyskarna deltar i ISAF = I Saw Americans Fighting
    och inte varit inblandade i annat än smärre
    patrullstrider finns det inga garantier att det
    även i framtiden blir så.

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1870735.svd

    Kan någon lämna besked om vi har strf90 i Afghanistan
    idag?

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s