Hem > Okategoriserade > Folket, Rysslands största kapital

Folket, Rysslands största kapital

Finanskrisen påverkar onekligen världspolitiken. USA tonar ner sin kritik av Ryssland, verkar lägga planerna på en robotsköld i Polen/Tjeckien i malpåse och har dessutom förhandlat fram ett transitavtal för förnödenheter till Afghanistan. Mycket beror naturligtvis på den nya administrationens förändrade politiska profil men det faktum att USA fn inte har råd med några nya eventuella konflikter, militära, ekonomiska eller politiska, väger också tungt. Obama måste ta hänsyn till ekonomiska och inrikespolitiska realiteter.

Även Ryssland är hårt drabbat av den ekonomiska krisen, om än kanske inte lika hårt. Man har den enorma strukturfonden, där man likt Norge lagt undan från sina stora oljevinster, att ösa ur. Även den fonden har dock ett slut och man vill nog inte förbruka den helt i första taget.
Ryssland har dock en tillgång som övriga länder inte har, nämligen det ryska folket. Genom historien har i Ryssland, oavsett vilka som suttit i Kreml, alltid statens och statsapparatens sammanhållning, styrka och förmåga att utöva makt gått före folkets välfärd och detta har folket accepterat! Svält och umbäranden, politiskt förtryck, krig och örlog eller som under 90-talet, månader eller år av arbete utan att lönen betalades ut; folket har knotat i det tysta men ändå arbetat vidare.
Inga massdemonstrationer på gator och torg, inga sabotage av produktionsapparaten, inga folkliga krav på revolution och nyordning. De revolutioner eller nyordningar som förekommit genom århundradena har kommit uppifrån eller utifrån; folket i gemen har aldrig rest sig! Naturligtvis beror detta bl a på att makten alltid haft full kontroll över folket och opinionsbildningen. Säkerhetsapparaten, oavsett namn, har alltid kunnat infiltrera och kontrollera varje del av samhället, något som ryssen vet och genom århundradena anpassat sig till. Det är dock inte bara rädslan och respekten för maktens män  som håller eventuellt folkligt motstånd tillbaka. Århundradena har även skapa en kultur och ett sinnelag där statens behov och krav går före de egna, där upprätthållandet av ”moder Ryssland”, vem hon för tillfället än är, har företräde före jaget.

De ryska politikerna har alltså detta humankapital att ta till vid behov. Man kan möta ekonomiska problem och katastrofer genom att låta det gå ut över folket. Man kan sänka levnadsstandard, minska livsmedelstillgången, dra ned på offentlig service och välfärd, låta folk arbeta utan lön mm utan att behöva riskera några folkliga uppror. Man vet att man kan lita på både säkerhetstjänsten och på folket.

Med denna vetskap i ryggen har makthavarna i Kreml en betydligt större handlingsfrihet än sina västliga kollegor. Man kan, trots kaos i världsekonomin, driva en aktiv utrikespolitik, satsa på en fortsatt uppbyggnad av den militära förmågan och aktivt driva den politik man anser långsiktigt gynnar Ryssland.

Annonser
  1. spanaren
    08 mars 2009 kl. 8:51

    I Ryssland är nationalismen den övergripande
    ideologi som ersatt den från Europa införda
    Marxismen. En av de inflytelserikaste ideologerna
    är Alexander Dugin som även har Kremls öra.
    http://www.spiegel.de/international/0,1518,584245,00.html

    Som framgår av bla meningsutbytet på CB blogg har
    många svenskar svårt att ta till sig att Ryssland
    ÄR ett annant Europa. Järnridån lades år 1054 och
    ligger där än idag – tvärs genom Ukraina.

    Öster om denna linje styr värderingarna med rötter
    i Bysans och Mongolväldet inte Magna Charta och
    upplysningstid/renässans. Varför är det så obegripligt?

    Efter tidigare geopolitiska katastrofer i historien
    har ”Det Ryska Huset” med tillhörande ”vallgrav”
    alltid återuppbyggts av Kreml med stöd av det ryska
    folket. Sker så igen och var kommer då ”vallgraven”
    att grävas eller tog historien slut 1991 som våra
    naiva världsfrånvända politiker vill tro?

  2. Peter Hammarberg
    08 mars 2009 kl. 9:42

    1054, det år den katolska kyrkan delades och den östliga grenen efterhand kom att utveckla sig till bl a den rysk-ortodoxa kyrkan.
    Där vi i väst- och centraeuropa haft kyrkliga väckelser, reformation och konkurrerande trosriktningar har i Ryssland den ortodoxa kyrkans primat aldrig varit utmanat.
    Kyrkan har i stället varit en konservativ och inåtvänd rörelse som, med ett i sammanhanget kort avbrott under kommunisttiden,varit starkt lierad med staten och dess makt- och propagandapparat. Det upplevda hotet från andra kyrkor har också gjort den ryska kyrkan starkt patriotisk och nationalistisk.
    Efter kommunismens fall och SSSR:s upplösning har de olika nya makthavarna inte varit sena att åter ta kyrkan till sig och utnyttja den och det ryska folkets inneboende religiositet för sina syften.
    Den ryska kyrkans egenart har använts som exempel på Rysslands egna och säregna kultur och på hur gamla och strängt ryska värderingar står sig väl mot främmande kulturer och deras inflytande.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s