Hem > Okategoriserade > Ukraina, Rysslands nyckel till mycket

Ukraina, Rysslands nyckel till mycket

Inte bara de baltiska staterna verkar stå inför en ekonomisk kollaps. Enligt flera källor står Ukraina inför en statsbankrutt liknande den på Island; en situation som dessutom förvärras av den bittra maktkampen mellan president Jusjtjenko och premiärminister Yulia Tymoshenko; något som omöjliggjort varje försök att finna politiska lösningar på krisen.
Bägge har i tidigare omgångar visat att de dels inte kan samarbeta, dels att de uppenbarligen sätter det personliga maktinnehavet före vad som kan anses vara landets långsiktigt bästa.

Det senaste exemplet på att de personliga ändamålen tydligen helgar alla medel, är Tymoshenkos flirt med Ryssland som enligt pressuppgifter  lovat att låna ut fem miljarder USD till Ukraina. Tymoshenko har tidigare varit allt annat än populär i Ryssland där hon varit efterlyst för omfattande ekonomisk brottslighet samtidigt som Tymoshenko spelat hårt på sitt etniskt ukrainska ursprung i direkt motsättning med Ukrainas stora ryska minoritet.  Ryssland verkar dock här se chansen att köpa sig en bundsförvant och politiskt och ekonomiskt inflytande genom att ställa medel till förfogande för populära åtgärder och därmed försöka säkra premiärministerns seger i det kommande presidentvalet.

Ukraina är något av ett nyckelland i Rysslands ”nära utland” där Kreml hävdar särskilda intressen och rättigheter. Inte bara den ryska flottbasen på numera ukrainska Krim och landets läge som buffert mot det NATO-dominerade Europa utan även tradition, landets stora ryska befolkning och ekonomiska potential är viktiga för Kremls bedömningar. Viktigast kanske ändå, i det korta tidsperspektivet, är att dels få kontroll över de maktpolitiskt avgörande gasledningarna till väst- och centraleuropa, dels till varje pris hindra president Jusjtjenko i hans försök att ansluta landet till NATO.

Annonser
  1. spanaren
    23 februari 2009 kl. 20:18

    Carl Bildt talar idag på sin blogg
    om en framtida östligt partnerskap.
    Detta torde väl vara drömmar och
    illusioner med tanke på läget i den
    verkliga världen.

    I Kiev avhöll Kommunistpartiet en demonstration
    där Jusjtjenko uppmanades återvända till USA.

    Det ”östliga partnerskapet” får kanske en helt
    annan innebörd än vad utrikesministern skriver…

    I Georgien kräver oppositionen president
    Saakasjvilijs avgång inom tio dagar.
    Har någon kunnat ge en förklaring på den
    georgiske presidentens beslut att militärt
    angripa Stormakten och utlösa Medvedevdoktrinen?

    Inom kort kan Bushregimens främsta vapendragare
    vara historia och den nya Obamaadministrationen
    har tydligen andra för USA viktigare intressen
    att tillgodose än att blanda sig i den traditionella
    ryska intressesfären.

    Med vem avser Bilt skapa ett partnerskap öster
    om Polen?

    tnsexton har gett oss verklighetsbeskivning
    som helt överenstämmer med vad undertecknad
    spanat fram.

    Inläggets rätta plats är CB blogg men den har
    nu tagits över av Hamas propagandacentrals
    svenska avdelning….

  2. Sven-E
    25 februari 2009 kl. 21:14

    De här s.k. färgrevolutionerna är någonting som borde synas närmare i sömmarna. Hur stor del hade västliga underrättelsetjänster i det som hände i Jugoslavien 2000, Georgien 2003 och Ukraina 2004? Och varför misslyckades de i Vitryssland?

    USA verkar för övrigt måttligt intresserade av att få med Georgien och Ukraina i NATO nu då nya kvastar sopar i Washington.

  3. 26 februari 2009 kl. 7:39

    Att stormakter genom subsidier, politiskt stöd, mutor, påtryckningar, hot, spel under täcket och direkt våld försöker få av dem önskade regimer på plats i nyckelländer är ingen nyhet. Vi kan bara titta på vår egen historia och Frankrikes köp av inflytande under 1700-talet…
    USA har spelat detta spel under lång tid och med växlande framgång i Latinamerika med det tydligaste exemplet kuppen mot Chiles president Allende och den snabba etableringen av kommunistregimer i vad som egentligen är centraleuropa men som kom att kallas östeuropa efter andra världskriget är andra exempel. (Tydligast kanske Prag-kuppen 1948.)

    USA:s inblandning (med främst pengar)i den oranga revolutionen i Ukraina är omskriven men inte bevisad medan Rysslands aborterade stöd till motståndarsidan i form av influgna Spetsnaz-förband är mer eller mindre okänt utanför kretsarna.
    USA:s stöd till president Saakashvili i Georgien är omvittnat men slog tillbaka då vederbörande uppfattade stödet som mera omfattande än det var.

    Det är väl bara att konstatera att dessa företeelser är en månghundraårig del av olika stormakters spel och strävan efter inflytande och positioner.

  4. spanaren
    26 februari 2009 kl. 8:09

    Törhända är en kort summering från Jane’s
    av händelserna i Kiev 2004 av intresse.
    Svensk ”fredsmedia” framställde händelserna
    som folkfest med sång och dans på gator och torg…

    Anledningen till att utvecklingen tog den riktning
    den gjorde var att ukrainska Spetsnazförbandet ”Bars”
    som skulle samverka med de influgna ryssarna
    deserterade och de ryska förbanden i bataljonstyrka
    var för små för att agera på egen hand.
    http://www.janes.com/articles/Janes-Intelligence-Digest-2004/Spetsnaz-deploy-in-Ukraine.html

    Kan vi förvänta oss omvända ”färgrevolutioner” i
    Ukraina, rest-Georgien, Baltikum med nya regimer
    som för en ryskvänlig politik i utbyte mot bla
    ekonomiskt bistånd. Ukrainska industrin har
    mycket att vinna på återupptagen samverkan med
    den ryska krigsmaterielindustrin som enligt beslut
    inte kommer att påverkas av den ekonomiska krisen.
    I Ryssland har kanonerna alltid gått före smöret….
    Kan Obama göra de militära satsningar som behövs
    ens för Bush ABM-missiler i Polen?

    Generellt är inte dagens stormakters (USA/Ryssland)
    politik annorlunda än den politik andra militära
    stormakter fört sedan pyramiderna byggdes.
    En annan sanning från samma tid gäller vårt eget
    land och dess sanslöst naiva säkerhetspolik –
    alla militära tomrum fylls vid en konflikt mellan
    stormakterna av den stormakt som hinner först…
    Tog historien slut 1991 – eller?

  5. spanaren
    26 februari 2009 kl. 8:55

    Sven-E,

    Om USA/NATOs inblandning i de regimskiften
    som genomfördes i Belgrad/Tblisi/Kiev –
    ”rent a mob”revolutionerna som tvivlarna
    kallar dem – finns mycket att säga.
    I Minsk misslyckades ”västkuppförsöket” men
    lyckades USA/EU/NATO genom påtryckningar
    (mutor) etablera en västvänlig regim i Belgrad
    och samtidigt förhindra ett ryskt ingripande i
    Kosovo som även var ytterst nära redan 1999.

    Problemet är handfasta bevis på västmakternas
    inblandning. Har Sven-E något att bidra med?

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s