Var det nå’n som trodde något annat?

Den ryske polisofficer, Alexej Dymovskij, som gick ut på YouTube med klara avslöjanden om det som redan alla visste, nämligen att det ryska samhället är genomkorrumperat och att rättssystemet är politiskt och pampstyrt, har följdriktigt blivit avskedad.
Putin har talat sig varm mot korruptionen och trots detta har den ökat under hans presidenttid, president Medvedev verkar uppriktigt oroad och gör nog så gott han kan men ingen verkar i dagsläget tro på vare sig den genuina viljan eller de reella möjligheterna att få bukt på problemen.

Att hand outs verkar vara en förutsättning för att få någonting gjort är, om inte annat IKEA, de flesta väl medvetna om och så tillvida skiljer sig inte Ryssland från många andra stater världen över. En handtryckning här och en annan där smörjer system över hela världen. Det ryska problemet verkar vara att det går hela vägen upp i statsledningen och berör alla delar av samhällsapparaten och att det, trots alla fina ord, verkar vara accepterade självklarheter och en del av förmånspaketet för dem som nått samhällstoppen, lokalt, regionalt och centralt.

För mig är dock inte den utbredda korruptionen det mest alarmerande i Alexej Dymovskijs avslöjanden. Även om det kanske bara är en annan sida av samma mynt är dock styrningen och den otillbörliga påverkan av rättsapparaten ett avsevärt allvarligare tecken på en stat fjärran från vad den utger sig för att vara.
Det rysk/sovjetiska rättssystemet har väl historiskt aldrig varit något lysande exempel på självständighet och och oväld men att det även i det ”nya Ryssland” är politiken och pampväldet som styr mera än paragrafer och rättssäkerhet, avslöjar vad det är för typ av samhälle och rättsuppfattning vi har att göra med.

Ett land där polis och domstolar ses mera som ett medel för maktutövning, kontroll och personlig eller organisatorisk hämnd än som ett instrument för att hävda såväl statens som den enskildes rätt inom ramen för ett fastställt regelsystem, kan aldrig bli en trovärdig samarbetspartner. Om man inte kan, eller ens vill, följa sina egna lagar, sitt eget regelverk, hur kan man då förväntas följa och respektera internationella eller mellanstatliga konventioner och avtal?
Om det ryska folket inte kan lita på sina tjänstemän, sin polis, sina domstolar eller rent generellt på sin statsapparat, hur ska då världen i övrigt kunna göra det?

SvD
DN