Gör om och gör rätt!

Enligt en dom i Länsrätten i Stockholm måste FMV göra om upphandlingen av nytt pansarterrängfordon.
Om domen överlever eventuella överklaganden måste alltså processen göras om och BAE Systems Hägglunds får en ny chans med SEP.

Att domen kommer att innebära förseningar vad gäller anskaffningen torde vara självklart men viktigare är att upphandlingen går rätt till och att FM får det fordon man vill ha, oavsett vilket det nu är eller blir.

Det går heller inte att bortse från de industri- och arbetsmarknadsmässiga aspekterna vid denna typ av upphandlingar.
Från hyllan i all ära, men då svenska staten lägger ut miljardbelopp av skattebetalarnas pengar måste staten även få ta hänsyn till den totala samhällsekonomin, till spinn off-effekter och till de långsiktiga behoven av en högklassig försvarsindustri. Dessa, men även många rent tekniska, faktorer talar för SEP och borde tillåtas väga tungt vid det nya, och förhoppningsvis slutliga, valet.

Den internationella marknaden för denna typ av fordon är stor men då den som ursprungligen beställde och bekostade stora delar av utvecklingen, nämligen Försvarsmakten, inte kunnat användas som referensanvändare i marknadsföringen, har SEP hittills varit ”död” internationellt.

Aftonbladet
Allehanda
SvD

Afghanistan igen, och igen, och igen…..

- Våldet ökar i Afghanistan,
- förlusterna, inte bara de amerikanska, ökar,
- flera bedömare befarar ett valdeltagande kring 15% i presidentvalets andra omgång,
- legitimiteten hos Kabulregeringen ifrågasätts, oavsett valutgång, allt mer,
- den afghanska narkotikan skördar måndubbelt flera offer än kriget,
- Obama vet inte vilket ben han ska stå på och resten av världen väntar på att han ska bestämma sig
- USA försöker få talibaner att, mot kontant ersättning, byta sida
- flera truppbidragande länder anmäler sin avsikt att dra sig ur

Ovanstående är en enkel sammanställning av de senaste dagarnas medierapportering kring Afghanistan; i sanning ingen särskilt uppmuntrande läsning.
En analytiker sammanfattade sin syn på hela problematiken med att vi i väst kan göra precis vad som helst; militärt, humanitärt, ekonomiskt och politiskt. En alltför stor del av afghanerna kommer ändå fortsätta att bekämpa oss och det av en enda anledning, att vi överhuvudtaget är där…..

Om man tittar bakåt i historien, från Alexander den store, via The Great Game och andra försök till kolonisation och underkastelse, Sovjets invasion och pacifiseringsförsök fram till dagens situation, verkar framtidsutsikterna inte särskilt lysande.
Den senaste propån, att vidga synsättet till att se Pakistan och Afghanistan som delar av samma problem med en gemensam lösning, är kanske militärt och politiskt korrekt men torde inte medföra någon quick fix, någon snabb lösning.
Även om man lyckas militärt pacificera regionen, torde de grundläggande problemen med en svag nationalstat, starka och självständiga klaner, en religionsuppfattning vilkens innebörd för bl a kvinnor är oacceptabel för de flesta andra, det ekonomiska beroendet av vallmoodlingen mm mm, kvarstå under lång tid.

Än en gång kanske det kommer att visa sig att förändring och utveckling måste komma underifrån, växa till sig efter ett lokalt upplevt behov och då på de egna villkoren. Påtvingade förändringar har en tendens att snabbt försvinna och ersättas av sin motsats så snart de främmande förändringskolportörerna dragit vidare.

För vår, svensk, del gäller att verkligen djupanalysera motiven till vår närvaro och effekterna, inte bara lokalt inom det egna området, utan totalt. Är vi en del av en långsiktig och varaktig lösning? Tillför insatsen långsiktiga positiva effekter för afghaner och för Sverige? Kommer ett fortsatt svenskt engagemang att innebära en reell positiv förändring med en djupgående acceptans för hur vi ser på hur man ska leva och verka i området?

Oavsett vad denna analys kommer fram till, ska vi ge våra förband och våra soldater allt det stöd de behöver för att lösa sina uppgifter så länge de är kvar där, men de ska tas hem omedelbart om vi inte är övertygade om att de gör en långsiktig och varaktig nytta!

DN 1
DN 2
DN 3
SvD 1
SvD 2
SvD 3

Ta lärdom av ryssen…

I en artikel i RIA Novosti, den halvofficiella ryska nättidningen, förklaras och försvaras den nya ryska försvarsdoktrinen som börjar gälla 2010.
Doktrinen har resulterat i ett antal höjda ögonbryn eftersom den talar om möjligheten till ”förebyggande kärnvapenanvändning” (preemptive strikes) om den ryska nationen skulle vara hotad. De flesta ögonbrynen har kanske höjts då Ryssland, i vissa speciella situationer, säger sig kunna använda kärnvapen även vid lokala konflikter.

Artikeln innehåller mycket intressant men en passus borde intressera svenska politiker och framförallt borde de ta lärdom av den:
The decision looked logical at the time since NATO’s military power was superior to Russia, and the situation has not changed much since then. On the other hand, the possibility of a dispute – let alone a military conflict – with NATO has decreased because Russia has launched a new round of dialogue with the bloc. But military doctrines stipulate basic provisions that do not take into account the current tactical situation. (Min fetstil.)

Sug på detta, svenska försvarspolitiker: Men försvarsdoktriner kräver vissa grundläggande förutsättningar som inte tar hänsyn till för tillfället rådande läge…

En universell sanning som styrde svensk försvarsplanering långt in på 80-talet, innan den ensidigt proklamerade ”Eviga freden” bröt ut, och som fortfarande, uppenbarligen till svenska politikers stora förvåning, är styrande i vår omvärld.

Även höga hästar kan kasta av…

Jan Guillou har hamnat i den för honom något ovanliga sitsen att vara på den anklagades bänk. Skadeglädjen hos somliga slår alla rekord och ropen ”vad var det vi sa” ekar över nejden.

Hittillls har han med viss framgång kunnat försvara sig med sina journalistiska strävanden och sitt ungdomliga oförstånd, men frågan är om det håller längre.
Det finns de som har ordning på sitt minne och sina arkiv och nedanstående citat från en presskonferens efter ett nytt Guilloscoop, slår hål på det mesta av hans argumentation:
”Ni på FiB har redan gjort århundradets avslöjande om IB. Och nu klappar ni till CIA. Det är visserligen bara att gratulera. Men. Har det inte fallit er in att det finns en ännu större spionorganisation i Sverige? När tänker ni ge er på den?”

”Visst, KGB hade varit ännu häftigare. Har ni några bra tips på sådant som ni inte vågar publicera i morgonpressen, så vänd er med förtroende till Folket i Bild/Kulturfront”, svarade Guillou. (SvD)

Jan Guillous kvalitéer som skönlitterär författare kan ingen ta ifrån honom men som trovärdig samhällsdebattör torde han vara totalrökt.
Fallet kan bli tungt från de höga hästar han själv satt sig på
och även om vi skulle tro honom på hans ord att han aldrig varit en KGB-agent har han för evigt stämpeln nyttig idiot i pannan; och vem lyssnar på en idiot?

When I get old and gray…

Allas vår Thage G Peterson fortsätter sitt korståg mot den svenska Afghanistaninsatsen i allmänhet och mot USA i synnerhet, nu senast i samband med ett anförande vid firandet av FN-dagen i Borlänge.
Enligt honom utmärks den svenska debatten kring instatsen av de lögner som sprids, dels av Försvarsmakten, dels av de etablerade försvarspolitikerna och en av de största lögnerna är förnekandet av att syftet med den svenska närvaron är, inte att skapa fred och stabilitet utan, att kriga.
Beviset för detta är, enligt Thage G, att de svenska soldaterna är klädda i NATO-uniform och att de därigenom utgör en del av USA:s krigsmaskin.
Att de svenska ISAF-soldaterna bär NATO-emblem på sina uniformer är också, fortfarande enligt Thage G, en del i en långsiktig tillvänjningskampanj som ytterst syftar till ett svenskt NATO-medlemskap.

Att den svenska debatten om vårt engagemang i Afghanistan varit och är spretig och att våra och världssamfundets mål, medel och metoder ständigt ska granskas och vid behov omprövas är en självklarhet.
Att då, som Thage G, kalla FM och ledande politiker för lögnare med en dold agenda och som kanske tyngsta argument mot vårt engagemang anföra att USA är inblandat, höjer inte direkt debattnivån.

Vissa behåller sin intellektuella skärpa och förmåga till saklig analys långt upp i åldrarna och fortsätter att vara uppskattade debattörer. Andra försvinner in i dimman utan att inse det själva….

Dalarnas Tidningar

”USA förbereder anfall mot Ryssland inom 3 eller 4 år?”

På USA:s militärakademi, West Point, har man infört omfattande kurser i ryska språket och rysk kultur på schemat, allt enligt Pravda.Ru.
Enligt samma källa införde man motsvarande kurser i arabiska och irakisk kultur tre år innan man invaderade landet.
Dessa två fakta (?) resulterar i slutsatsen att USA Prepares to Attack Russia in 3 or 4 Years? som även står som rubrik för artikeln.
Visserligen följs påståendet av ett frågetecken och visserligen handlar huvuddelen av artikeln om att USA kommer att etablera baser i Rumänien och Bulgarien och därigenom fullfölja sin, enligt rysk tolkning av verkligheten, inringning av Ryssland, men det ger ändå en antydan om vad som är en sanning och ett reelt hot för många ryssar, även högt upp i både militär och civil ledning.

Att det finns verkliga farhågor i delar av det ryska etablissemanget om ett förestående anfall från USA/NATO, bl a för att säkra energitillgångarna i Transkaukasus och transporterna därifrån, kan förklara vad som visats i de senaste ryska storövningarna. Stora pansartunga förband som övar enligt ett klassiskt scenario om stormakt mot stormakt.
Denna rädsla kan också förklara den uttalade ryska motviljan mot den sk robotskölden som man befarar skulle kunna neutralisera Rysslands möjligheter att möta en aggression med kärnvapen.

För den konspiratoriskt (?) lagde kan det som började med forna sovjetstaters och WP-medlemmars NATO-medlemsskap, efter Balkankrigen fortsatte med inrättandet av jättebasen Bondsteel i Kosovo och stödet till Georgien, försöken med robotskölden och nu etableringen vid Svarta Havets stränder mycket väl tolkas som intagandet av en utgångsgruppering. En utgångsgruppering kanske inte för något avsett och planerat men för något eventuellt, om utifall att…

De ryssar som ser utvecklingen med skepsis ser nog med oro fram emot den tid då USA:s resurser inte längre är så hårt bundna i Afghanistan och Irak.
Den stora faran med denna oro och denna misstänksamhet är att den kan sprida sig till de verkliga makthavarna som kanske bestämmer sig för att utnyttja det strategiska fönster som USA ställt på glänt genom sitt hårda engagemang i Asien och följa Georg W Bush’ teorier om the preemptive strike….

”The truth, the whole truth and nothing but the truth…”

HKV JUR (Juridiska staben) ska enligt uppgift titta närmare på NBF-kontrakt och kopplingen mellan beslutsfattare, konsulter och företag.
Inte en dag försent men tyvärr blir jag inte särskilt imponerad…
Kanske har man ändrat sig de senaste åren, men min erfarenhet är att JUR med chefsjuristen i täten, i dessa avseenden i första hand varit en organisatiion för att sopa under mattan, rädda ansikten och att hålla undan allt som kan uppfattas som pinsamt eller image-skadande.
Sanningen har man inte alltid varit så intresserad av, viktigare verkar vara skyddet av organisationens och ledningens anseende….

Ett slående exempel är hur JUR med sin chef agerade under den sk hkp-affären där det var viktigare att hålla generalerna borta från vittnesbåset än att alla turer kring upphandlingen kom upp i ljuset. Resultatet ser vi idag, ännu inga nya hkp…

Men det var då… Nu kanske nya kvastar sopar under en ledning som inte räds att alla stenar lyfts….
Fan trot…

SvD
Wiseman

Miljöpolitik mot fregatter

Gasledningen Nord Stream, den som Ryssland bygger en ny fregattklass och övar pansarbrigader, luftlandsättningsdivisioner och storskaliga amfibieoperationer för att skydda mot terrorism, har nu klarat steg 1 på vägen mot förverkligande.
Som det första av fem har nu Danmarks miljömyndighet godkänt projektet ”helt utan påtryckningar från Ryssland och från rent juridiska utgångspunkter…”.

I Sverige förhalar man sitt ställningstagande och söker mer och mer desperat efter det miljöhalmstrå som ska kunna stoppa det projekt som makthavarna alltför sent insett kan komma att innebära stora säkerhetspolitiska och kanske polisiära utmaningar och ställa krav på resurser som man i något slags naiv eufori efter SSSR upplösning avhänt sig såsom onödiga i och kring ”Fredens hav”.

Halmstråt kommer man nog inte att hitta och Nord Stream kommer att läggas på havets botten och skapa just de säkerhetspolitiska problem man är rädd för. För hur ska man svara då Ryssland, med fog, påstår att Sverige saknar reell kapacitet att skydda ledningen inom sitt ansvarsområde?
Att undvika problemet genom att skaffa denna kapacitet, verkar inte finnas i sinnevärlden, lika lite som insikten om Gotlands betydelse i sammanhanget.
Med tanke på hamnen i Slite verkar Ryssland däremot ha insett detta enkla faktum…

SvD

Den demokratiske officeren

Kan jag vara officer och samtidigt en öppet debatterande och kanske agiterande SverigeDemokrat? Är SD åsikter och politik överhuvud taget kompatibel med Försvarsmaktens värdegrund och de demokratiska ideal och det samhällsskick FM är satt att försvara?
Här har vi några av de frågor som cirkulerar i bloggosfären där alltmer frustrerade yrkesmilitärer söker en politisk räddningsplanka för den försvarsförmåga de ser försvinna i allt snabbare takt samtidigt som behoven bara ökar.

Svaret är egentligen enkelt. En officer kan vara i stort sett vad som helst, bara vederbörande inte bryter mot lagen eller Försvarsmaktens interna bestämmelser. Att det sedan kan få för den enskilde negativa konsekvenser vad gäller befordran, tjänstetillsättning och löneutveckling är en annan sak som inte skiljer FM från andra arbetsplatser eller organisationer. Det finns ingen arbetsgivare som applåderar eller gör vågen om en anställd öppet propagerar för något som kanske inte är i linje med företagets för tillfället gällande policy; i det privata näringslivet kan det till och med vara grund för avsked…
Att försöka komma undan med att ”jag stödjer bara SD försvarspolitik, allt annat tar jag avstånd från…” torde inte räcka långt.

Att sedan det politiskt korrekta och vad som är acceptabelt och accepterat skiftar med tiden och med regeringsunderlag, är ett i sammanhanget intressant fenomen som historien är full av.
Det som nu behandlas som något katten släpat in kan mycket väl, med i en framtid kanske 10-15% i ryggen, av den politiska opportunismen snabbt förvandlas till något fullt gångbart, rent av PK och karriärbefrämjande.

Att detta inte hjälper dem som kanske drabbas innan detta eventuellt inträffar, är bara en illustration av hur samhället och politiken fungerar och alltid har fungerat, på gott och ont.

Varför inte pröva ”norsk reset”??

i ljuset av av förra årets konflikt mellan Moskva och Tbilisi, ”gaskriget” mellan Ryssland och Ukraina och de senaste Ryska-Vitryska storskaliga övningarna, får NATO inte bli alltför optimistiskt vad gäller omstarten av förhållandet med Ryssland, allt enligt Estlands president Toomas Hendrik Ilves.
Samtidigt framför han ett starkt önskemål om att NATO, som ett svar på de ryska övningarna, ska genomföra motsvarande storskaliga övningar med markstridskrafter i Baltikum.
Den, mellan medlemsstaterna roterande, fyrgrupp av stridsflygplan som svarar för incidentberedskap och hävdande av luftrummet över de baltiska staterna är inte tillräcklig för att trovärdigt markera NATO:s närvaro, allt enligt Ilves.

Man kan förstå Ilves nervositet. Även han måste ha insett att de baltiska staterna i princip är konventionellt oförsvarbara mot ett ryskt angrepp och att deras medlemskap i alliansen förmodligen mera är följden av stundens politiska eufori vid frigörelsen än av en sund och realistisk analys.

Ilves motvilja mot att dra alltför stora växlar på de eventuellt upptinande förhållandena mellan Ryssland och USA/NATO är förståelig och motiverad.
Hans förslag om stora NATO-övningar är det däremot inte.
En sådan åtgärd vore definitivt ett steg mot ett nytt kallt krig och skulle dessutom skapa förhoppningar hos balterna som NATO i ett skarpt läge inte kan uppfylla.

RIA Novosti